New

ialnonvae.blogspot.com

Introducing a new photoblog also known as a 'phlog'. It will contain photos and pictures of different sorts. It will contain mainly photos and pictures of recent news. For example the first post with a photo in it is with Ovechkin posing for an advert campaign that he recently finished. There will be a shorter sentence underneath every photo and picture which also works as a link to a website. Some photos and pictures will not have a link to a website underneath it. Photos and pictures with a link underneath it will lead you to what the picture is about or what it may concern. If the link underneath doesn't lead you to what it might be about or what it may concern it's probably because of a series of different reasons. These reasons could be either or: 


Your computer doesn't have flash, adobe and/or java installed.
The website administrator or administrators have made changes to the website.
Cross lingual issues such as websites in foreign languages.
Your web browser does not comply with the linked website.
You do not understand the reference between the picture and the website. 
You don't have Spotify.
You don't have facebook. 
Other reason or reasons (e.g. sarcasm or irony).

Enjoy!

ialnonvae.blogspot.com

~11

Extremsport

Det senaste inom extremsportsvärlden: Train Basing. För dom riktigt tuffa som vill tenja på gränserna till det maximala. Så här går det till:


Man köper en ganska dyr färdbiljett, ca 700 kronor, av ett dåligt statligt företag, som också arrangerar eventet, mellan två orter som helst ska ligga ca 52 mil ifrån varandra. Hela rasket som köpt en biljett åker iväg någon gång runt 06:52 ifrån punkt A mot punkt B (självfallet kommer man aldrig fram till punkt B utan detta är bara ett symboliskt påfund). Sen stannar man efter halva biten på en plats med två meter snö där ingen har varit sen Gustav Vasas tider i mitten av 1500-talet och skyller stoppet på en förstoppad toalett i restaurangvagnen. Och nu börjar den riktiga utmaningen. Nu gäller det att hålla ut längst och den som sist får slut på tålamod och bestämmer sig för att begå kollektivt självmord med dom andra som redan gett upp och försöker irra bort sig i skogen vinner!

Ω

Viljan. Vad vore vi utan den? Går det ens att föreställa sig ett liv utan viljan? Var och av vad grundas viljan? Att vilja något så oerhört mycket men samtidigt vara så totalt maktlös över att kunna få sin vilja igenom. Det finns inte mycket som kan leva upp till detta scenario förutom ett undantag. Det finns ett som aldrig går att påverka, som är helt oberoende av vad vi gör för att påverka den. Ett fenomen vars dygd är ogenomträngbart. Ett fenomen som härskar över oss alla från början till slut.


Människan står maktlös inför tiden. För den är ostoppbar. Ingenting vi gör kan påverka tiden. Vi kan inte fly från tiden, vi kan inte gömma oss från tiden. Den finns alltid och den finns överallt. Från dom mörkaste dalarna till dom ljusaste topparna. Tiden är allting, därför heter det alltid om något som är för evigt. Man brukar säga "ta dig tid att läsa igenom boken" när det igentligen är helt tvärtom. Det är tiden som tar ifrån dig och det gör den genom hela ditt liv. Det finns bara ett enda tillfälle i våra liv då tidens massiva kugghjul slutar gälla för oss. När vi går under jord, när vi drar vårat sista andetag, då. Då är tiden till slut ute för oss.


Den som har makt över tiden, har makt över allt. Därför står jag maktlös över att få tillbaka den tid vi hade, oavsett hur stark min vilja än är, för tiden är okontrollbar.




















Jen~11

Ihre Augen

En liten scen i strålkastarljus en ljummen kväll. Dina ögon fästa på mina ibland myllret av folk som sitter bänkade och tittar på underhållningen. Livet leker med mina känslor och tillvaron. Något som alla andra som är kvar hemma i höstmörket bara kan drömma om.


Det är nästan så att jag saknar flygplansmaten. Den där lite suraktiga lukten ifrån den varma maten som kommer emot en när man öppnar foliepaketen. För den påminner om att man är på väg någonstans. Någonstans långt bort hemifrån till solen och dom varma stränderna. Kabinen håller måttliga 19-20 grader och det är nästan kallt i draget från fläktarna som sitter ut jäms med fönsterplatserna i planet. Ur högtalarna ljuder Billy Pauls cover på Your Song flitigt som jag fruktat skulle göra slut på mitt mediokra liv. Jag som innan resan var helt övertygad om att jag skulle gå en bitter död till mötes i och med dom frekventa upprepningarna av tonerna ifrån den här prikära mysversionen av en utdöende slagdänga. Men icke. Efter att ha boardat planet steg livskvalitéten till den så milda grad att värdighetsfiltret innan för trummhinnan i örat tjocknade ovanligt mycket. Så mycket att en till synes smärtsam död kunde undvikas. Det var som om jag plötsligt hade blivit stålmannen och kunde tåla vad som helst. Inte ens den värsta schlagern med Perelli eller Bengtzing kunde röra mig i ryggen vid det här laget. Tyvärr påverkades inte idiotfiltret innanför kontaktlinserna i ögonen på mig till följd av den annalkande semestern och den fortsatt stigande livskvalitén. Det var så att jag blödde blod ur ögonen så fort jag slängde en titt på tv-apparaten där en av världens sämsta filmer någonsin höll på att utspela sig. En s.k. familjefilm. Döden gjorde sig påmind igen. Jag började vagga fram och tillbaka i flygplansstolen och mumla tyst för mig själv om saker som hade varit bättre att lägga pengarna på än den här värdelösa skitfilmen samtidigt som jag pillade bort små små bitar av en servett som jag formade konstiga tecken och figurer med på fällbordet framför mig. Filmen höll på att döda folk inne i planet. Det var bara en tidsfråga innan den skördat sitt första offer. Det hade väl aldrig varit lättare att urskilja psykopater och utomjordingar ibland planets passagerare än nu. För den som kunde njuta eller ens se på den här fulländade smörjan utan att se sin livsrevy passera framför ögonen lika ofta som reklamavbrotten i en superbowlfinal kan inte ha varit mänsklig. Jag slängde blickar runt omkring mig och tycktes se ond bråd död överallt. Flygvärdinnor krälandes på golvet med svåra andningssmärtor och med ena eller båda armarna utsträckta i hopp om att hjälp ifrån en högre makt skulle komma till undsättning och rädda dom ur deras fasansfulla lidande. Passagerare sittandes i flygplansstolarna med epileptiskt liknande ryck och med saliv blandat med galla rinnandes ner ifrån mungiporna över kläder, tidningar, handbagage och ouppätna flygplansdesserter. Allting samtidigt som planet störtar mot marken med syrgasmaskerna dinglandes framför ögonen på zombiefierade passagerare och flygpersonal. TV-apparaterna blinkade nu ondskefullt i färgerna rött och svart! Hoppet var ute för oss alla! Filmen skulle snart förgöra oss precis som jag anade från allra första början! Vi dör! Vi dör! Vi... "Får det lov att vara lite mer kaffe?" Jag vaknar med ett ryck. En flygvärdinna tittar på mig frågandes. "Eehrm.. uh?" Lite kallsvettig på pannan torkar jag av mig med en våtservett och märker att jag dreglat lite på min t-shirt. Lite generad tackar jag nej och slänger en blick på TV-apparaten istället. Ingen film. Inga passagerare med okontrollerat dregel i ansiktet, förutom jag, och inga flygvärdinnor som vrålar ut sin oerhörda smärta. Bara en karta över medelhavet och våran nuvarande position. 600 km kvar till Larnaca. Snart dags att bara vara och njuta av overkligheten.









J~11

Dom där 29.000 dagarna.

En gång åkte jag till Cypern. Det var förra veckan. Där kunde man äta och dricka hur mycket man ville utan att skämmas eller behöva betala för det. Inga som helst problem! Bara att betställa vad som helst, när som helst, nästan. Så långt man kan komma ifrån Emils problem i Lönneberga som inte ens får lov att köpa sockerdricka. Men detta var förra veckan. En vecka som svetsat sig fast i minnet för en evighet. Eller i alla fall för en livstid. Nu sitter jag här hemma igen och lyssnar till hur stormen försöker riva ner takpannorna ifrån taket på bilarna nedanför. Jag tyckte det var trevligare på Cypern om jag fick jämnföra dom här två scenarierna med varandra. En gratis grogg på Cypern är bättre än tio takpannor i bilen som det gamla ordspråket lyder. Om det inte hade vart för att jag måste gå i skolan och plugga samt att jag inte är ekonomiskt oberoende så hade jag nog vart kvar där nere ännu. Men nu är det inte så. Nu sitter man och längtar efter helgen igen istället för att längta efter att över huvudtaget vakna upp i sängen för att kunna gå ut och ta sig sitt morgondopp. Cypern gjorde mig frälst. Så bra kan man inte ha det ostraffat tänkte jag och det stämde alldeles utmärkt! Livet är en slyna, lev med det. 











För J. Var du än kan vara ~11

Timing.

När man tror att allt är över ja då fortsätter det likt förbannat. En god väns granne som t.ex. släpar morgonstjärnor och andra tunga tillhyggen runt omkring sin lägenhet och spelar dålig musik så att det hörs över hela kvarteret och några till. När det helt plötsligt slutar och min vän drar en suck av lättja för att inte ens hinna sucka klart förrens det fortsätter i samma ohyggliga takt. Den sortens tankebeteende är vad jag efterlyser här. Hur många har då låtit just den här tanken cirkulera runt i hjärnkontoret varv efter varv? Det är nog en hel del. Förmodligen en ganska stor andel människor här på jorden. En som nog definitivt gjorde det måste vara den där snubben som hoppade ifrån Eiffeltornet, landade på en bil och överlevde. Mer besviken människa får man leta efter. Eller ja. Det finns nog en hel del andra situationer av total besvikelse med likvärdig onormalitet men att vara besviken över att ha överlevt ett fall på ca 310 meter är nog en klass för sig. Den här klassen eller gruppen människor dom är mina idoler. Hur man kan vara besviken över saker som i vanliga fall ter sig vara helt uppenbara saker som man att inte alls i vanliga fall skulle vara besviken över. Hela situationen blir så humoristisk när sånt här uppstår att man oftast bara börjar garva. Dom händer inte ofta men ibland. Vi prioriterar olika helt enkelt vilket inte är en direkt nyhet för världen. Det har pågått i ett par miljoner år nu. Vanligtsvis är dock att vi delar vår uppfattning med en hel del andra människor som också tycker som du och jag. T.ex. att vi hellre har senap på korven medans andra föredrar ketchup, vissa dubblar och så vidare. Så den som väljer att pryda sin skinnbeklädda köttblandning med häftmassa och mariekex istället för ketchup och senap framstår ju minst sagt som en aningen udda och knappast en person som har samma åsikt som någon annan i korvmojskön. Samma tankesätt på ett annat stadie. Inte lika kul kanske men lite. Onormalt? Definitivt.

2½ månad

....senare.



"Ond bråd död med avsågat hagelgevär. Högt hyllad skörd på vinst av annans misär. Av ondskan lärd att höras mest. Djävulen vakar över oss allra bäst."

/Dödsdödaredödast.





Mer än så här blir det inte. Lyssna på xprmntlmetal eller The Pianist. Det var så jag kom till insikt idag. Vansinne!













~Döden och hans vänner.

Sur Mjölk

Det enda som blir ofärskt fortare än en blogg skulle väl vara en nybakt brödlimpa, placerad på ett bord, utblottad och utan skydd från rumstempererad luft. Det går på några futtiga timmar. För att få ännu snabbare resultat kan man skiva upp brödlimpan i skivor. Då tar det knappa timmen för brödskivorna att bli torrt hårda och lättsmulade. Man ska aldrig säga "sista" eller "slutet" och det tänker jag inte heller göra. Jag jobbar inte på det sättet. Jag skriver för att jag tycker det är kul och delar sedan med mig av det jag skrivit här på bloggen. På senare tid har det varit mindre roligt uppenbarligen vilket är bevisligen bekräftat av bloggens genomgående tomrum från uteblivna inlägg under hela 2010 så här långt. Jag får väl erkänna att jag faktiskt har skrivit en hel del den senaste månaden fast inte här men någon annanstans. Nu verkar det dock som att slutet på den långa eran till slut har kommit. Hårddisken på datorn har gått i sönder och enligt en expert skulle reparationskostnaden bli mycket höga för att få den att fungera igen. Allt pga en liten futtig metallsticka som lossnat ifrån kretskortet. Att något så litet ska kosta så mycket att reparera framstår säkert som helt absurt för en majoritet av oss som inte jobbar med datorer. Men precis som alla äventyrsfilmer så finns det en liten gnutta hopp om att det kan komma att fungera ändå utan avsevärt höga utgifter. Och precis som i alla äventyrsfilmer har jag prompt bestämt mig för att klara det. Precis klara det. Som hatten i Indian Jones som hamnar på fel sida stendörren som är på väg att stängas. För ett ögonblick tror man att hatten kommer ligga där för resten av en evighet och till slut tyna bort men helt plötsligt, som blixt från klar himmel, sträcks en hand ut ifrån det snabbt minskande avståndet mellan dörrkarmen och stengolvet och räddar hatten ifrån ett synnerligen långsamt öde. Nu gillar ju inte jag India Jones något särdeles mycket men finns det något bättre exempel på en äventyrsfilm än just India Jones? Jag skulle inte tro det. India Jones äventyrshet är nog den högsta av alla på just äventyrhetsskalan fast väldigt mycket lägre på verklighetsskalan. Verkligheten där alla vi dödliga befinner oss. Vissa är så overkliga. Zlatan t.ex. Vilken värld lever han i igentligen? Fotboll är så löjligt mycket pengar att det är overkligt. Sverige missar tydligen miljarder på att inte vara med i fotbolls-VM enligt aftonbladet.se. Något som jag har svårt att tro. Det är ju helt absurt men det kan ju lika gärna vara sant.

Oil

Saga: En kväll i klistriga fingrars källare.

En vacker vårkväll gick det lilla exprimental metalfanet ut på krogen för att dricka öl och lyssna på musik. Det lilla exprimental metalfanet hamnade efter en liten promenad i klistriga fingrars källare. I källaren spelades tuff-häftigt hårdrock, amerikanarstajl och det lilla exprimental metal fanet kände sig lite till mods. Men efter timmar av huvudbangande till tuff-häftig hårdrock och många öl började det lilla exprimental metalfanet att tröttna. "Jag vill lyssna på annat nu!" tänkte det lilla exprimental metalfanet och gick fram till baren för att tala med bartendern, tillika dj'n.  

"Jag vill höra Prediction of Warfare med Amon Amarth."

"Den har vi inte."

"The Dissentience med Protest the Hero?"

"Nää."

"Progenis of the Great Apocalypse med Dimmu Borgir?"

"Nää."

"Mirrors med Between the Buried and Me?"

"Nää."

"Open Seasons med Exodus?"

"Erhm jaa.. eller vänta.. hmm.. nää."

"Nähänä, jaja, ge mig Propaganda med Sepultura som vanligt då."

..muttrade det lilla exprimental metalfanet till slut och gick tillbaka till sin soffa där han satt och började kasta prick med jordnötter istället. Efter en och en halv öl senare tröttnade det lilla exprimental metalfanet för gott och började traska hem. Utanför krogen stod nu en turnébuss. På turnébussen stod det ett populärt rockbandnamn. Det lilla exprimental metalfanet fnyste åt bussen och tänkte för sig själv "fy bubblan för kommersiella äckelrockare!" Sen traskade det lilla exprimental metal fanet hem och somnade gott med xprmntlmetal i sina öron".

----------------------------------------------------------------------------------------------

Senare - High Violett med The National

http://www.nytimes.com/2010/04/25/magazine/25national-t.html

----------------------------------------------------------------------------------------------

Surfa runt vid kokpunkten.

Idag var det nära. Det är inte bara Island som har vulkaner minnsan. Ett vulkanutbrott i Högsbohöjd hägrade väldigt högt upp på nästan-utbrottsskalan idag men lyckades precis hålla sig ifrån att iscensätta spektaklet för någon lade ett lock på. Senare, för att helt vara på den säkra sidan, öppnade någon locket och slängde i lite kött med svampsås och riven potatis. Sen blandade någon även ner två karameller och två koppar kaffe i vulkanen. Sen var vulkanen lugn och sansad resten av dagen. Prognosen för resten av veckan och månaden ser också väldigt lugn ut enligt en rad olika seismologer. Mycket tack vare för att man flyttade vulkanen till en annan plats i samband med dom höga värdena på nästan-utbrottsskalan. Lokala åskskurar och yrväder som ter sig regelbundet omkring och i vulkanen kommer givetvis att fortsätta enligt vanlig standard. Vid eventuella oväder ber vi allmänheten att som vanligt hålla sig på avstånd och inte göra några onödiga närmanden pga den något höga hälsorisken. Om du har blivit drabbad kan du vända dig till oss här på http://pzbk.blogspot.com. Var god och märk kuvertet "Jag fick en blåstork" och berätta för oss exakt vad som skedde under händelseförloppet då du blev drabbad så återkommer vi med eventuell kompensation samt skriftlig förklaring och ursäkt.

Mini Guide: "Att tänka på när man är i närheten av vulkaner."

Vulkaner gillar: Franskrost, hårdrock, brunbjörnar och longboards.

Vulkaner gillar INTE: Maud Olofsson, matchmakingsidor, croqs och schlagerfestivaler.

Tips!

Ta gärna med en boll när du är i närheten av en vulkan. Om du märker att vulkanen börjar bli lite orolig och stormig kan detta vara ett bra sätt att lugna ned vulkanen på. Lägg bollen vid foten av vulkanen så brukar oroligheterna lugna ned sig ganska omgående.

Vancouver 2010

OS var grymt. Farväl!

Abnormt

Vad händer när något solitt avviker ifrån det normala och bristerna till följd hamnar i rampljuset? Det där som alltid har funnits där och som i stadig takt bildat en uppfattning i ditt inre om att det alltid kommer att finnas där, allt eftersom tiden har gått. Det kan t.ex. vara en gammal byggnad som stått där på gatan där du bor men som en vacker morgon blivit raserad och jämnad med marken för att göra plats åt någoting helt annat. Eller kanske är det den där trevliga gamla expediten på livsmedelsaffären som du alltid har handlat hos i många år som till slut har lyckats kasta in handduken för evigt och gått i pension. Vad det än är så har det skapat en trygghetskänsla i dig att det alltid kommer finnas där och att det alltid kommer vara så. När det då till slut rycks bort, raseras eller kanske pensioneras, det är då som det uppstår ett visst tomrum och en gnutta oro börjar spridas inom dig. Rädslan över att behöva ta det där lilla steget mot något nytt och lämna det gamla bakom sig. Att riva det gamla fundamentet och börja bygga upp ett nytt. Det är mer än vanligt att detta uppfattas som något av en ansträngande situation och kanske till och med en aningens bekymmersamt trots att du som oftast inte ens behöver lyfta ett finger. Samtidigt lurar en viss nyfikenhet i bakhuvudet på dig som gör det hela lite mer spännande och som i sin tur gör det hela lite mer överkomligt än var det var alldeles nyss. Du går förbi där på gatan och sneglar bort mot byggarbetarna som håller på och bygger upp något nytt där det gamla huset stod. Tankarna cirkulerar febrilt i huvudet om vad som komma skall. Ska det bli en ny frisersalong på bottenplan eller blir det något helt annat? Och du vågar inte riktigt hälsa så där käckt och trevligt mot den nya expediten i livsmedelsaffären som du gjorde mot den gamla expediten när hon eller han jobbade där. Du vet ju ingenting om hon eller han. Bara att hon eller han är minst trettio år yngre och så börjar allting om igen. Tillbaks till där du var för trettio år sedan när du flyttade hit. Tiden går och det nya huset blir klart. Det ser ju faktiskt mycket fräshare ut än det gamla och den där nya expediten verkar ju faktiskt vara ganska trevlig trots allt, mycket trevligare än vad du vågat hoppas på. Så visst gör det inte så mycket att dom rev det gamla huset och att den gamla expediten gick i pension till slut ändå eller hur?

Rutin

Sen en tid tillbaka har jag spelat fotboll på måndagar. Det har nu blivit rutin och än lite mer mödosamt i och med att försäsongen med mitt klubblag har börjat. D.v.s jag spelar fotboll i fyra timmar varje måndag. Förut var det två. Det är det värt. Men det som jag uppskattar mest med denna nya trend som jag glatt har antagit i mitt liv är hemkomsten ifrån dessa fyra långa timmar fotboll. Då lagas det oftast ett stort skrovmål mat som så när passerar enkilos strecket som sedan äts upp i godan ro till Veckans Konsert på SVT som sänds varje måndag strax efter elva. Och det är detta som är det ultimata med min nya rutin på måndagar. Känslan av hur ett sinne blir kompletterat av ett annat. Känslan av att vara helt utmattad och hungrig, känslan av mättnaden som sedan tar bort det dåliga ur utmattningen och försätter en i någon slags matkoma som i sin tur uppstår i samband med att den där tröttheten gör sig påmind och sömnigheten tar vid. Och allt detta kompletteras sedan av ett annat sinne, hörseln. Tonerna ifrån en skicklig klassisk pianist som slår knut på fingrarna i något avancerat stycke ifrån Chopin eller Strauss eller kanske något som pianisten själv hittat på. Maximal avkoppling och man blir helt plakat. Livets värdighet blir markant mycket högre på måndagkvällar bara för så lite som fyra timmar fotboll och att få stilla sin hunger. Intresse och behov i kombination.

Och när man några timmar senare vaknar upp igen ifrån sin koma med dregel på soffkudden får man som oftast även utföra en gammal favoritsysselsättning som vi män har. Vissa sitter där i timmar andra är lite mer anonyma av sig och snittar kanske bara en kvart, tio minuter. Jag vet inte vad jag snittar men det brukar inte bli allt för långvarigt på dessa tidiga Tisdagmånar. Ett repotage i offside sen får det räcka. Sen somnar jag sött och drömmer om hur nästa måndag kommer bli. Som om jag inte redan vet.














~11

Transference

Spoons nya platta är.. typ.. den bästa dom gjort. Eller? Jag har väldigt svårt för att bestämma mig. Den är bättre än förra plattan, så långt är jag och alla andra här överens om. Men sen då? Gimme Fiction är väldigt, väldigt bra. Kill the moonlight är också en riktig höjdarplatta. Beslutsångesten har nästan nått sin kulmen. Men det är en härlig sorts ångest som man mer än gärna tar emot med öppna armar. Du kan själv försöka föreställa dig hur det är att börja lyssna på en ny platta med ett av dina favoritband och när du sen lyssnat klart går det upp för dig att det här var en av dom grymmaste plattorna du hört sen dom släppte sin senaste platta. Så är det med Spoon. Dom släpper platta efter platta och du blir aldrig besviken. Det är helt sjukt och vi älskar det. Så är det att gilla Spoon. Den älskvärda kvantiteten är överflödig! Det finns bara ett problem med Spoon, som med alla andra småband som överpresterar hela tiden, dom kommer aldrig hit och spelar för oss. Spoon var senast på andra sidan om Atlanten för tre år sedan, på Wayoutwest's födelseår. Sen dess har dom hållt sig på fel sida av sjön i sitt eget hemland och gjort åtaliga turnéer på hemmaplan. Tråkigt ja. I samband med att den nya plattan Transference släpps har man i alla fall beslutat sig för att spela ett par spelningar här i Europa. Snåla sex spelningar i fyra olika länder. Skottland, England, Holland och Tyskland, varav två i England och två i Tyskland. Att man väljer att spela i Berlin kan jag förstå men att man väljer att spela i Köln och inte i Köpenhamn är bortom mitt intellekt. Kul för alla som bor inom en trettio mils radie ifrån Amsterdam som blir en mittpunkt för tre av spelningarna. Mindre kul för oss som inte gör det.

Contra

Vampire Weekends nya skiva är:

• Dålig

• Väldigt bra

• En dubbel CD

Redan i sommras fick man ett smakprov på en av deras nya låtar när dom spelade på Wayoutwest. Det var grymt. Wampire Veekend är ett riktigt bra band som vi tidigare redan konstaterat här på pzbk.blogspot.com.


Med 2010 kommer mycket nytt och med 2009 har lika mycket annat lämnat strålkastarskenet. T.ex. såga är så 2009. Vem gör det nu för tiden igentligen? Inte jag i alla fall och den som gör det borde nog ta och tänka om för nu är det 2010. Vad är 2010 då? Snö är tydligen 2010 och med den kommer skidåkning. Underskriven har inte varit ute mindre än tre gånger och åkt längdskidor i Skatås i år. Det har aldrig inträffat tidigare.. eller så var det mycket mycket länge sedan. Det är riktigt skönt med en riktig vinter till slut. Man hade nästan börjat vänja sig vid dom nya vintrarna som regeringen klubbade för i början av 2000-talet med vertikalt regn och konstant 2.3 plusgrader. Men så hände något och man ändrade sitt 10 år långa beslut och beslöt istället att flytta Norrland till Götaland, Nordpolen till Norrland och Södra Sverige till norra Spanien. Antagligen är detta ett resultat av klimatmötet i Köpenhamn som hölls förra året mellan November och December. Jag tycker det är trevligt när alla politiker i världen möts på ett och samma ställe och diskuterar med varandra istället för att bara diskutera med de sina egna i sitt eget land. Det är det nya och det är definitivt 2010. Då folk började öppna upp sig för mer än sitt eget land. Då folk började lyssna på alla här på jorden och inte bara sitt eget folk. Folk måste sluta bry sig om gränser och börja dela med sig till varandra i en större utstreckning än vad som redan pågår.

.tvåtusennio

..mer blev det inte eftersom kameran var trasig mer än hälften av tiden under 2009

Ge mig skitvädret

När ska GP sluta vara så förbaskat barnsliga och inse att det sista tåget har gått för länge sen? Idioter. Fatta att det aldrig någonsin mer kommer bli en vit jul i Göteborg igen. Frost räknas inte och inte heller snödjup under en cm. Löjligt. Att sitta och spekulera i väder efter vad folk vill ha är ett vanligt problem bland dags- och kvällstidningarna här i Sverige. Sen 90-talet har det nog inte gått en ända sommar utan löpsedeln "Nu kommer sommarvärmen!" eller "Rekordvärme i sommar!" eller liknande. Det får mig att vilja spy och gå och banka in lite realististvett i skallen på Schlager-Lisa och/eller Gay-Greger som sitter på redaktionen och snurrar upp sig/varandra över hur mycket dom vill att det ska bli bra väder så att dom måste skriva äckliga löpsedlar och artiklar där dom ljuger för alla, inklusive sig själva. Fruktansvärt trött på sånt. Det skammligaste är att GP har blivit en riktig slampa på senare tid. Vad har hänt? Vem eller vilka är det som är ny eller nya på jobbet? Vilka det än är eller vad det än är så råder jag GP att göra sig av med dom eller det illa kvickt. För GP's egen skull alltså. Jag skiter i vilket och det är jag inte ensam om. Vi blir bara fler och fler.

ok

pzbk.blogspot.com - 257 Posts, last published on Nov 25, 2009.





Enorm olust. Så här blir det när man har ångest. Då skriver man ner massa slumpmässig skit för att man inte gjort det dom senaste två veckorna. Julen är som en fotbollsspelare som varit jättestor och duktig men som på senare dagar börjat dala allt snabbare i karriären. Julen är som en sång man gillade jättemycket för tio år sedan när man gick i gymnasiet men som man idag inte alls tycker om utan snarare tvärtom. Julen är som en ny bil tjugo år senare. Julen är som gamla leksaker som man hade när man var liten. Julen är dock inte som vrålaporna på spotify som avbryter för reklam. Dom skulle bara veta hur dom låter när dom börjar babbla. Dom låter som apor som vrålar för full hals. Det är väldigt likt. Julen är inte heller som "The Dany Warhols - All the money or the simple lite honey" som är en fruktansvärt dålig låt. Jättedålig är den. Julen är inte heller som man trodde att den skulle bli när den precis har varit. Som oftast.

Till slut. Oscar Peterson är oerhört duktig. Lyssna på honom om du kan.

dödsmetal

Jag har inte postat en videolänk på den här bloggen på flera evigheter men det här är för mästerligt gjort för att slippa komma undan.

Morgonstund har guld i mund.

DN - [däh ähn] Dagens Nyheter grundades 1864 och är Sveriges största morgontidning. Sen en tid tillbaka prenumenerar även R. Eriksson på DN.


På sista sidan i DN i första delen brukar det, som i många andra tidningar, finnas en sida med lite olika insändare om vad folk tycker och tänker om livet och allt som snurrar omkring detta. Jag brukar slöläsa igenom denna sidan, för det mesta är ganska ointressant. Insändare av folk som vill ha ett nytt dagis eller har hittat spår av vetekli i sin veteklifria müsli brukar vara ganska pasé och uttråkande. Men så igår när jag satt och sörplade och bläddrade mig fram satte jag helt plötsligt kaffet i vrångstrupen i en skrattattack när jag snubblade över den här insändaren. Det är bland det roligaste jag läst i en morgontidning, om inte det roligaste någonsin. Vid upprepade tillfällen bröt jag nästan ihop av garv när jag läste den här insändaren. Någon på DN-redaktionen måste haft väldigt tråkigt på sitt jobb och sett den här insändaren ibland tusen och åter tusen insändare och tänkt; "ja va fasen man lever bara en gång". Mycket nöje!

Ur DN Tisdagen den 16 November 2009

Stoppa sexuella övergrepp på djur.

Varje år i Sverige blir cirka 300-400 djur sexuellt utnyttjade. Djurrättsalliansen hävdar att vetrinärförbundet har märkt en ökning under dem senaste åren och att det förmodligen handlar om ett stort mörkertal.

1944 tog Sverige bort lagen som förbjöd människor från att ha sex med djur och år 1970 tog man även bort lagen om djurpornografi. Nu finns det bara en lag mot djurplågeri, men den gamla lagen bör införas igen. Djur och människor ska ha samma rätt och det är ytterligare en anledning till varför lagen borde återinföras. Internet är en plats där information och bilder sprider sig snabbt. Något jag däremot aldrig har vetat är att det finns människor som lånar ut sina husdjur på chatter och sajter. Personerna som är inne på dessa chatter ger även tips till varandra om vad de kan göra med djuren. Vart tjugonde djur som kommer in för veterinärvård i England har blivit våldtagna, vissa av dem är så svårt skadade både fysiskt och psykiskt att man är tvungen att avliva dem. Vem som helst borde inte få ha en hemsida och de som startar hemsidor borde kollas upp så att man vet vad som händer där. Samma kontroll bör utföras på videobutiker som har filmer där djur blir utsatta för övergrepp. Polis och myndigheter måste sätta stopp för det här. Det enda rätta är att ta tillbaka lagen mot sexuellt utnyttjande av djur och lagen mot pornografi med djur inblandat som vi tog bort år 1944 och 1970. En prioriterad fråga för år 2010 torde således vara att stoppa sexuella övergrepp på djur. -Cleo Rosell

Kommentar: Det finns så mycket att säga och skriva om den här artikeln. Hur den är och vad den menar och manar till. Men istället för att skriva en mindre bok så får den här kommentaren räcka. -"Så sjukt roligt att man nästan kissar på sig."

Förseningar och förseningar

I veckan fick jag en tidning ifrån Stadium, sportbutikskedjan. Det var en tidning om fotbolls-VM 2006 där dom upplyste att vi framför allt är svenska fans allihop. Tidningen var daterad till Maj 2006. Om posten håller sån här fart så lär ju jag ha ett antal anmärkningar om obetalda räkningar och diverse andra petitesser i straffregistret inom en mycket snar framtid. Men håll till godo ty detta sker väldigt sällan. Jag hade en lärare, när jag gick i grundskolan, som fick ett samtal ifrån en god väninna en vacker dag som bad att tacka för det fina vykortet som hon fått ifrån Mallorca. Lite förvånad svarade min lärare att hon inte varit på Mallorca sedan det glada 70-talet. Mycket riktigt var vykortets poststämpel daterat till 1976 också. 20 år ute på vift och inte ett samtal ens. Oansvarligt vykort om du frågar mig.

naiv

just nu: atletico madrid mot chelsea. kun agüero gjorde precis ett noll till atletico och drömmen om champions league bucklan lever vidare.




Heja AIK.

Dom är värdiga svenska mästare i fotboll och förtjänade verkligen att vinna. Hatten av till dom. Blaskvitt ska väl vara glada dom också. Stora silvret är inte helt fel men dom tog även ett guld, i söndags, i kategorin "Dåliga förlorare". Det är fruktansvärt dålig stil och höjden av osportslighet av deras anhängare att efter matchen gå till Drottningtorget för att slå ner glada AIKare på väg hem. Det är både löjligt och barnsligt agerat. Att inte kunna acceptera en förlust och sen ta ut sin besvikelse på segrande fans tyder ju bara på hur omogen man är som person. Det tyder lite på könskomplex att inte kunna acceptera att ett annat lag är bättre än sitt eget. Samma mentala tankesätt som att köpa ett stort vapen eller köpa en svindyr snabb bil och sen vägra följa trafikregler.

Ja, jag sympatiserade just med AIK. Det är pinsamt att komma ifrån Göteborg ibland.

Guld

Facebook brukar berätta för mig vilken date jag skulle få idag om jag hade typ dateat eller nått. Idag fick jag Natalie Gulbis vem det nu är. Jag hade ingen aning om vem det var så jag blev lite nyfiken och googlade henne och håll i er nu. Hon är en golfstjärna. Ja det är sant. Detta innebär alltså att det faktiskt finns golferskor som ser bra ut. Hur konstigt det än låter så är det sant. Natalie Gulbis är precis vad hon så snarlikt heter en riktig guldbit. Är detta bara början eller är det bara en engångsförteelse i raden av regelbundna tråkigheter som Annika Sörenstam eller den däringa Williams eller vad hon nu heter? Tyvärr är det nog bara en engångsförteelse. Gulbis är nog tyvärr bara ett färgstarkt avbrott i den grådunkla golfvärlden. Men vad vet jag. Det är ju inte så att jag följer golfturneringarna här i världen så jag kan ju ha helt fel. Detta beror ju dock endast på att golf faktiskt är en grå och tråkig sport som utövas av gråa och tråkiga människor. En gång följde jag med en avlägsen kontakt på en runda som jag inte har kontakt med i vanliga fall. Det var ungefär som Tony Rickardsson beskrev det, en lite halv lång promenad med regelbundna avbrott. Som att gå ut med hunden fast utan det trevliga sällskapet.

synd & farväl

när jag satt i facebookvärlden idag snubblade jag över ett foto på två personer som gift sig. det var ett pose photo med bara dom två och ingen annan. nedanför fotot hade det haglat med positiva kommentarer om paret. detta var det ena fotot av två i detta albumet. svinigt värre. girighet och stolthet klär sig inte i vita fina bröllopsklännigar eller ståtliga frackar. äckel.



avsked är på modet och jag har inte varit sen att hänga på trenden och tagit strax under ett dussin stycken avsked den senaste tiden. förra veckan sa jag och resten av sverige adjö till något som inte ens har börjat ännu. likt en minderårig med genomskådligt falsklägg kom vi inte ens in på festen utan får stanna utanför och titta in genom fönstret när alla andra har roligt. det blir inget vm nästa år. ett annat adjö som kanske svider än lika mycket men är mer överkommligt då det inte är något som man måste ha ett bra falkslägg nära till hands till för att kunna utnyttja är dom sista två avsnitten av scrubs i säsong åtta. troligen slutet för alltid. det kommer inga nya scrubsavsnitt. dom två har jag inte sett än men det börjar snart bli oundvikligt. jag har skjutit upp det en längre tid nu. jag vill verkligen se dom men samtidigt vill jag inte se dom för då har jag inga nya avsnitt kvar efteråt. det är väl bara att försöka njuta så mycket som möjligt av den knappa timmen scrubs som jag ännu inte har sett. allt annat är sett om och om igen. antagligen är det den hälsosammaste serien någonsin för min del eftersom den med stor sannolikhet förlängt mitt liv med ett par minuter. andra mindre smärtsamma avsked har väl också tagits, typ uppsagda bekantskaper med diverse löst folk på facebook, toalettpapper som jag slänger i holken varje dag och orres blåvittröja som dog i lördagskväll och fortfarande tros vara försvunnen. inte för att jag han ta avsked men dock ett avsked trots allt. avsked har ett ganska brett användningsområde skulle man kunna säga. definera avsked om du kan.

årstid

När löven faller var kommer du vara?
När löven faller vill jag bara fara.
När löven faller kommer du att svara?
Bitterljuva höstmörker sitter som en strypsnara.

arg

Vad fan ska man se fram emot nu då rent ut sagt!? Jag vill inte ha EM eller OS! Jag vill VM!


Fem år. Det är vad dom förbannade grötätande rövhålen i väst har tagit ifrån mig. Det är så lång tid det kommer ta tills vi har en chans att få spela VM igen. Det är ungefär som att sitta i fängelse. Jag ska fanimej ta Danmarksbåten imorron till Fredrikshamn, klubba ner nån cigarillbolmande pensionär, stoppa ner henne i en svart sopsäck och sen åka hem och låsa in henne i källarskrubben i fem år. Men risken är ganska omfattande att aset kommer dö i skrubben så jag borde nog safea och kidnappa en äcklig, rödhårig liten snorunge med fräknar istället... och sportnytt? Eller sadistnytt som det borde heta efter kvällens sändning. Kan man gnugga in mer salt i såren? Svinerier. Den här världen är lite för orättvis just nu.

Stats

Sverige missar VM Sydafrika nästa år.
ÖIS var på god väg att klara sig kvar i allsvenskan men verkar nu vara på väg ut trots allt.
Liverpool förlorade toppmötet mot Chelsea och verkar redan bli av med chansen att vinna ligan.
Washington har tre raka förluster i NHL. (Det är visserligen över 75 matcher kvar)

Soft where?

Idag vid lunch satt jag och min syster på mors kontor och förde oväsen. Min syster som satt framför datorn utbrast helt plötsligt att hennes internetfönster på datorn "försvunnit". Min händiga mor gick då fram och höll inne alt plus tab och började växla program för att hjälpa henne att hitta tillbaks. "Det är bara att trycka på alt+tab! Tjiggit, eller hur?" Min syster instämmde till fullo. Nästa gång ska vi lära oss om det nya sättet att chatta på internet. Häng med och lär dig dom nya förkortningarna av olika meningar som t.ex. "Skrattar ut högt" och "Vad i helsike?"! Dessutom tar vi en titt på Microsofts nya målarprogram, MS Paint där man kan, på helt egen hand, skapa enastående skapelser! På återseende!


Kent har börjat röra på sig igen och det är lika bra som alltid. Älska titeln!

fly cheap

inatt var det nhl-premiär. jag var duktig och kollade på mina favoriter kapsylerna i en period sen deckade jag. när jag vakna igen var det tio minuter kvar av tredje perioden och washington ledde med 4-1. typiskt. jag missade alla målen. matchen slutade 4-1 sen deckade jag igen.



jag sitter i en bil på väg till ålleberg, en större kulle strax utanför falköping, med min kusin johan och hans två kamerater. vi ska flyga skärm allihop. jag sitter och glor ut över västgötaslättarna som passerar förbi utanför vindrutan men blir plötsligt avbruten i mitt dagdrömmande av ett surr i min vänstra jeansficka. telefonen ringer. jag tar upp telefonen och svarar. i andra änden hör jag rösten från en av dom otrevligaste människorna jag någonsin stött på, en av cheferna på cafét som jag jobbar på. efter att ha jobbat elva dagar i streck och snittat 12 timmar per dag bestämde dom sig för att till slut ge mig två dagar ledigt. han frågar hur jag mår, jag svarar snabbt och skickar tillbaks frågan. detta är dom enda två artighetsfraserna som utbyts mellan oss i detta samtalet. som alla andra gånger vi möts. den här personen är så pass arbetsskadad ifrån restaurangbranchen att han inte har något som helst annat i huvudet när han befinner sig på jobbet än just jobb. det finns inte plats för käcka påhejningar, roliga skämt eller förbluffande historier i hans liv. det finns bara jobb i hans huvud och ingenting annat. en riktigt tråkig och självupptagen typ och förutom det även väldigt otrevlig. han förklarar för mig i telefonen att jag inte behövs längre och att dom har ersatt mig med två(!) kockar ifrån en annan restaurang istället som dom också äger. jag blir lite chockad först men jag inser ganska fort varför dom har tagit detta beslutet. direkt efter telefonsamtalets slut börjar jag funderar på hur jag kan hänga ut dom på bästa möjliga vis. finns det några kryphål? hur ska jag få min röst hörd? ett brev ska skickas. men vad ska jag skriva? hjärnan jobbar febrilt innan för pannloben. jag känner mig lite som gandalf i sagan om ringen när han sitter och brainstormar i frodos hus i första filmen. efter ett tag kommer vi fram till ålleberget och alla tankarna på barbariska chefer och idéer om hur man knäcker knäskolar försvinner som om det aldrig inträffat. för nu var det fokus på något helt annat än värdelösa typer på mitt f.d. jobb. nu var det dags att flyga. väldigt snart.

några hundra kilo packning fördelas över fyra man och fraktas bort till startplatsen några hundra meter bort. det blåser inte så mycket en bit in på berget men så fort man går fram till slutningen tar vinden fart. det känns ungefär som om man gått in i en blåstorksaffär som har alla torkarna påslagna på max när man går ut på slutningen. efter en del spridda mätningar med det ena och det andra av det ena och det andra bestämmer vi oss för att gå ner en bit för kullen och starta där istället. i en graciös kohage närmare bestämt fylld med komockor. min kusin är först ut att testa dom tillfälliga förhållanderna. det pratas om faktorer hit och dit samtidigt som han sprider ut skärmen och varnar oss som ska flyga efter för var det ligger komockor. linor ligger utspridda över hela marken och allt verkar bara vara trassligt och jobbigt och ingen fason på alls för en utomstående som jag som är helt utan erfarenhet när det gäller skärmflyg. men icke då. utan några som helst problem tar min kusin några rappa steg åt ena hållet och så är skärmen uppe i luften. sedan spatserar han runt lite grann i något som liknar några avancerade danssteg i shottis eller någon annan gamal 1800-talsdans för att korrigera och justera skärmen innan han lyfter iväg. han backar upp lite i slänten, lutar sig framåt och börjar springa framåt och slutar inte springa förrens han är någon dryg meter ovanför marken. så lätt är det. det ser jätteenkelt ut. som att gå eller kanske cykla.

efter att ha beskådat min kusin uppe i luften ett tag är det dags att göra i ordning för nästa take off. vi sprider ut den något större skärmen som antagligen är större för att den ska kunna orka lyfta två man då det är en tandemskärm. min förstepilot går runt och småpillar med lite olika saker, grubblar lite, mäter vind med hjälp av radiokontakten på kullen, kalkylerar säkerligen några kalkulationer i huvudet. sen kopplar vi ihop oss med allt som går att koppla ihop sig med och gör oss klara för take off. en satelitcheck och ett "go" ifrån toppen av kullen via radio ger oss klartecken och vi försöker. det går upp, upp, upp! ..och sen ner. något gick snett och givetvis är det jag som får skulden. dom påstår att jag stod på en s.k. A-lina vilket är den slutgiltiga anledningen till varför vi inte är uppe i luften vid det här laget utan istället står nere på marken och harvar. jag accepterar misstaget efter som jag igentligen inte har en aning om vad jag sysslar med och så börjar vi om igen. skärmen sprids ut igen, linor och bös rätas ut och försök nummer två inleds. åter igen ser det strålande ut i två sekunder och sedan faller skärmen ner på marken likt en död fågel som störtar mot marken. det knastrar i huvudet på förstepiloten. den här gången kan det väl inte ha varit jag? jag som tittade jättenoga på var jag satte mina fötter. till slut konstaterar förstepiloten att det troligen var något problem med ena bromsen. vi kommer överrens om att vi måste backa snabbare för att få det där rycket i skärmen så att den kommer upp ordentligt. dom föregående två gångerna har jag joggat lite lätt bakåt och inte tagit i särdeles mycket så därför går det alldeles galant den tredje gången när inte bara förstepiloten springer för fulla muggar utan även jag. skärmen reser sig upp som ett segel på en båt, sen gör vi en snabb halvvändning och sprintar iväg ut med slutningen. "trampa, trampa, trampa!" skriker alla. jag fortsätter trampa men slutar efter en stund när jag märker att det inte är någon mening med att trampa när man inte längre når till marken.

vi svävar runt uppe i luften i åtta minuter tydligen. det känns snarare som om hela flygturen tog två minuter. tanken på att det där var åtta minuter känns helt absurt. hur gick det till? mycket underligt. vi dimper ner på marken och gör en mer eller mindre felfri landning. i alla fall för att vara för första gången för 50% av passagerarna. vi packar ihop skärm, linor och utrustning samtidigt som vi ser min kusin sväva ut över marken för andra gången en bit upp på kullen. vi hinner knappt packa färdigt förens vi även ser hur han landar igen på åkern nedanför startplatsen. en ganska så misslyckad flygning är ett faktum. lite förvånade frågar vi via radion vad som hände. "luften försvann" svarar en lika förvånad kusin på andra sidan. ca. femton minuter efter vår första start är vi åter igen i luften. men den här gången har vi inte alls lika mycket tur. snarare otur. förstepiloten var mer fokuserad på att försöka få högerbromsen urtrasslad bland linorna i luften och tyvärr kan man inte styra så bra med bara en broms. den här gången tar det inte ens två riktiga minuter förrens vi landat på åkern nedanför. tråkigt. i protest mot allt så ber vi vår "flight crew" på toppen av kullen att hämta oss. det blir ingen mer flygning för mig den här dagen. testpilot nummer två har anlänt. samtidigt tar hungern fart, tajmingen kunde inte vart bättre och sugen på att flyga dämpas en aning. under tiden som jag, min kusin och min ärade förstepilot varit uppe i luften på äventyr har det anslutit mer folk uppe på kullen. samtidigt som vi anländer med bilen uppe på toppen går min kusin in för landning efter att ha startat en tredje gång nere i kohagen. bara det är en bravad. en nöjd kusin med en flygtid på närmare femtio minuter landar smärtfritt och galant samtidigt som jag sätter mig ner för att äta. jag sitter och smaskar på min ciabatta med ost och lök samtidigt som jag beskådar skådespelet i luften. inte mindre än sex skärmar svävar runt uppe i luften samtidigt men det varar inte särskilt länge. konkurensen om luftrummet blir för hög och fyra av sex skärmar går ner för landning nästan samtidigt. det är bara två rutinerade rävar som lyckas hålla sig kvar ovanför jord. dom andra fyra är relativt nya på sin post som skärmflygare och nu står alla fyra nere på åkern och vill ha lift upp igen. dom liknar små hjälplösa fågelungar som trillat ur boet uppe ifrån kullen där jag står och blickar ner mot dom. under tiden som bilarna är på väg ner för att hämta upp dom ansluter även tandemflyget likt en stor gam bland småfåglarna med sin stora skärm nere på åkern. ett ganska misslyckat flyg deras del. solen börjar gå ner och står sömnig borta i horizonten och kylan tilltar allt mer. lite frusen och lite uttråkad av att beskåda dom två rutinerade rävarnas bravad att fortfarande hålla sig uppe i luften bestämmer jag mig för att försöka få upp värmen lite och går en promenad.

jag hittar en stig som ligger alldeles intill startplatsen som leder ut med ett stängsel. det ligger alltså en hage här uppe. nyfiken på vad den kan innehålla raskar jag på lite grann och kommer till slut fram till en passage som leder mig in i hagen. det är ganska uppätet här inne. lite glesa enebuskar och diverse andra mysko buskar står utspritt lite här och där och till slut får jag syn på nått vitt luddigt med fyra ben. jag har klampat in i en fårhage. jag uppskattar fårens antal till ca 50 stycken. samtliga står och äter oavbrutet. men när jag närmar mig med kameran slutar dom äta och börjar glo på mig istället. dom rör inte en min där dom står och stirrar på mig. samtidigt som jag knäpper av ett foto dock, ställer sig det ena fåret,
lägligt nog och pinkar framför ett annat precis som om det visste vad som var på väg att hända. jag kallar fåret för ego och försöker förolämpa det med att dra jämnförelser med Tyra Banks. men mina förolämpningar framstår som en droppe i havet och istället för att ens ta notis om vad jag snackar om ställer sig fåret helt oberört och nonchalant och fortsätter äta gräs istället. jag börjar gråta och går tillbaks istället. väl tillbaka på startplatsen och lite varmare i kroppen märker jag att läget är oförändrat. dom två rutinerade rävarna visslar fortfarande förbi om lott om varandra ett dussin meter ovanför huvudet på mig med sina avancerade skärmar. det dröjer inte länge förrens bilarna med alla andra skärmar och skärmflygare kommer körandes in på kullen. solen står nu ännu lägre än tidigare och det tar inte mer än en minut förrens solen är helt borta i horizonten. inte långt därefter landar en av skärmflygarna som varit uppe i nästan en timme. en något ograciös landning. han snavar lite lätt och trillar omkull och försvinner ut ur mitt blickfång precis vid slutningen medans skärmen ligger en bit framför mina fötter på kullen. nästan ögonblickligen efter fallet ser jag ett huvud med en röd hjälm och ett par solbrillor sticka upp vid slutningen. inte så konstigt nog är det ganska svårt att se vad man sysslar med när solen gått ner och man har solglasögon på sig. en ganska giltig anledning till den inte alls så stilig landningen. men humöret är ändå på topp. en flygtimme är inte varje dag tydligen och roger som han heter är väldigt nöjd. till slut landar även den mest rutinerade av alla. "lorden" som han kallas. ett mer passande namn får man leta efter. han heter tydligen lord i efternamn framgår det senare. det är nu nästan helt mörkt och efter att alla har packat ihop sin utrustning och stuvat in det i bilarna så är det bäcksvart. dags för hemfärd. vi hoppar in i bilarna och åker hemmåt. vi stannar till vid mcdonalds som ligger precis nedanför ålleberg och tar en drive in. en "afterfly" som skärmflygarna säger. det blir det sista vi gör i bygden för den här gången.