Rutin

Sen en tid tillbaka har jag spelat fotboll på måndagar. Det har nu blivit rutin och än lite mer mödosamt i och med att försäsongen med mitt klubblag har börjat. D.v.s jag spelar fotboll i fyra timmar varje måndag. Förut var det två. Det är det värt. Men det som jag uppskattar mest med denna nya trend som jag glatt har antagit i mitt liv är hemkomsten ifrån dessa fyra långa timmar fotboll. Då lagas det oftast ett stort skrovmål mat som så när passerar enkilos strecket som sedan äts upp i godan ro till Veckans Konsert på SVT som sänds varje måndag strax efter elva. Och det är detta som är det ultimata med min nya rutin på måndagar. Känslan av hur ett sinne blir kompletterat av ett annat. Känslan av att vara helt utmattad och hungrig, känslan av mättnaden som sedan tar bort det dåliga ur utmattningen och försätter en i någon slags matkoma som i sin tur uppstår i samband med att den där tröttheten gör sig påmind och sömnigheten tar vid. Och allt detta kompletteras sedan av ett annat sinne, hörseln. Tonerna ifrån en skicklig klassisk pianist som slår knut på fingrarna i något avancerat stycke ifrån Chopin eller Strauss eller kanske något som pianisten själv hittat på. Maximal avkoppling och man blir helt plakat. Livets värdighet blir markant mycket högre på måndagkvällar bara för så lite som fyra timmar fotboll och att få stilla sin hunger. Intresse och behov i kombination.

Och när man några timmar senare vaknar upp igen ifrån sin koma med dregel på soffkudden får man som oftast även utföra en gammal favoritsysselsättning som vi män har. Vissa sitter där i timmar andra är lite mer anonyma av sig och snittar kanske bara en kvart, tio minuter. Jag vet inte vad jag snittar men det brukar inte bli allt för långvarigt på dessa tidiga Tisdagmånar. Ett repotage i offside sen får det räcka. Sen somnar jag sött och drömmer om hur nästa måndag kommer bli. Som om jag inte redan vet.














~11