Dom där 29.000 dagarna.

En gång åkte jag till Cypern. Det var förra veckan. Där kunde man äta och dricka hur mycket man ville utan att skämmas eller behöva betala för det. Inga som helst problem! Bara att betställa vad som helst, när som helst, nästan. Så långt man kan komma ifrån Emils problem i Lönneberga som inte ens får lov att köpa sockerdricka. Men detta var förra veckan. En vecka som svetsat sig fast i minnet för en evighet. Eller i alla fall för en livstid. Nu sitter jag här hemma igen och lyssnar till hur stormen försöker riva ner takpannorna ifrån taket på bilarna nedanför. Jag tyckte det var trevligare på Cypern om jag fick jämnföra dom här två scenarierna med varandra. En gratis grogg på Cypern är bättre än tio takpannor i bilen som det gamla ordspråket lyder. Om det inte hade vart för att jag måste gå i skolan och plugga samt att jag inte är ekonomiskt oberoende så hade jag nog vart kvar där nere ännu. Men nu är det inte så. Nu sitter man och längtar efter helgen igen istället för att längta efter att över huvudtaget vakna upp i sängen för att kunna gå ut och ta sig sitt morgondopp. Cypern gjorde mig frälst. Så bra kan man inte ha det ostraffat tänkte jag och det stämde alldeles utmärkt! Livet är en slyna, lev med det. 











För J. Var du än kan vara ~11