Ge mig skitvädret

När ska GP sluta vara så förbaskat barnsliga och inse att det sista tåget har gått för länge sen? Idioter. Fatta att det aldrig någonsin mer kommer bli en vit jul i Göteborg igen. Frost räknas inte och inte heller snödjup under en cm. Löjligt. Att sitta och spekulera i väder efter vad folk vill ha är ett vanligt problem bland dags- och kvällstidningarna här i Sverige. Sen 90-talet har det nog inte gått en ända sommar utan löpsedeln "Nu kommer sommarvärmen!" eller "Rekordvärme i sommar!" eller liknande. Det får mig att vilja spy och gå och banka in lite realististvett i skallen på Schlager-Lisa och/eller Gay-Greger som sitter på redaktionen och snurrar upp sig/varandra över hur mycket dom vill att det ska bli bra väder så att dom måste skriva äckliga löpsedlar och artiklar där dom ljuger för alla, inklusive sig själva. Fruktansvärt trött på sånt. Det skammligaste är att GP har blivit en riktig slampa på senare tid. Vad har hänt? Vem eller vilka är det som är ny eller nya på jobbet? Vilka det än är eller vad det än är så råder jag GP att göra sig av med dom eller det illa kvickt. För GP's egen skull alltså. Jag skiter i vilket och det är jag inte ensam om. Vi blir bara fler och fler.

ok

pzbk.blogspot.com - 257 Posts, last published on Nov 25, 2009.





Enorm olust. Så här blir det när man har ångest. Då skriver man ner massa slumpmässig skit för att man inte gjort det dom senaste två veckorna. Julen är som en fotbollsspelare som varit jättestor och duktig men som på senare dagar börjat dala allt snabbare i karriären. Julen är som en sång man gillade jättemycket för tio år sedan när man gick i gymnasiet men som man idag inte alls tycker om utan snarare tvärtom. Julen är som en ny bil tjugo år senare. Julen är som gamla leksaker som man hade när man var liten. Julen är dock inte som vrålaporna på spotify som avbryter för reklam. Dom skulle bara veta hur dom låter när dom börjar babbla. Dom låter som apor som vrålar för full hals. Det är väldigt likt. Julen är inte heller som "The Dany Warhols - All the money or the simple lite honey" som är en fruktansvärt dålig låt. Jättedålig är den. Julen är inte heller som man trodde att den skulle bli när den precis har varit. Som oftast.

Till slut. Oscar Peterson är oerhört duktig. Lyssna på honom om du kan.

dödsmetal

Jag har inte postat en videolänk på den här bloggen på flera evigheter men det här är för mästerligt gjort för att slippa komma undan.

Morgonstund har guld i mund.

DN - [däh ähn] Dagens Nyheter grundades 1864 och är Sveriges största morgontidning. Sen en tid tillbaka prenumenerar även R. Eriksson på DN.


På sista sidan i DN i första delen brukar det, som i många andra tidningar, finnas en sida med lite olika insändare om vad folk tycker och tänker om livet och allt som snurrar omkring detta. Jag brukar slöläsa igenom denna sidan, för det mesta är ganska ointressant. Insändare av folk som vill ha ett nytt dagis eller har hittat spår av vetekli i sin veteklifria müsli brukar vara ganska pasé och uttråkande. Men så igår när jag satt och sörplade och bläddrade mig fram satte jag helt plötsligt kaffet i vrångstrupen i en skrattattack när jag snubblade över den här insändaren. Det är bland det roligaste jag läst i en morgontidning, om inte det roligaste någonsin. Vid upprepade tillfällen bröt jag nästan ihop av garv när jag läste den här insändaren. Någon på DN-redaktionen måste haft väldigt tråkigt på sitt jobb och sett den här insändaren ibland tusen och åter tusen insändare och tänkt; "ja va fasen man lever bara en gång". Mycket nöje!

Ur DN Tisdagen den 16 November 2009

Stoppa sexuella övergrepp på djur.

Varje år i Sverige blir cirka 300-400 djur sexuellt utnyttjade. Djurrättsalliansen hävdar att vetrinärförbundet har märkt en ökning under dem senaste åren och att det förmodligen handlar om ett stort mörkertal.

1944 tog Sverige bort lagen som förbjöd människor från att ha sex med djur och år 1970 tog man även bort lagen om djurpornografi. Nu finns det bara en lag mot djurplågeri, men den gamla lagen bör införas igen. Djur och människor ska ha samma rätt och det är ytterligare en anledning till varför lagen borde återinföras. Internet är en plats där information och bilder sprider sig snabbt. Något jag däremot aldrig har vetat är att det finns människor som lånar ut sina husdjur på chatter och sajter. Personerna som är inne på dessa chatter ger även tips till varandra om vad de kan göra med djuren. Vart tjugonde djur som kommer in för veterinärvård i England har blivit våldtagna, vissa av dem är så svårt skadade både fysiskt och psykiskt att man är tvungen att avliva dem. Vem som helst borde inte få ha en hemsida och de som startar hemsidor borde kollas upp så att man vet vad som händer där. Samma kontroll bör utföras på videobutiker som har filmer där djur blir utsatta för övergrepp. Polis och myndigheter måste sätta stopp för det här. Det enda rätta är att ta tillbaka lagen mot sexuellt utnyttjande av djur och lagen mot pornografi med djur inblandat som vi tog bort år 1944 och 1970. En prioriterad fråga för år 2010 torde således vara att stoppa sexuella övergrepp på djur. -Cleo Rosell

Kommentar: Det finns så mycket att säga och skriva om den här artikeln. Hur den är och vad den menar och manar till. Men istället för att skriva en mindre bok så får den här kommentaren räcka. -"Så sjukt roligt att man nästan kissar på sig."

Förseningar och förseningar

I veckan fick jag en tidning ifrån Stadium, sportbutikskedjan. Det var en tidning om fotbolls-VM 2006 där dom upplyste att vi framför allt är svenska fans allihop. Tidningen var daterad till Maj 2006. Om posten håller sån här fart så lär ju jag ha ett antal anmärkningar om obetalda räkningar och diverse andra petitesser i straffregistret inom en mycket snar framtid. Men håll till godo ty detta sker väldigt sällan. Jag hade en lärare, när jag gick i grundskolan, som fick ett samtal ifrån en god väninna en vacker dag som bad att tacka för det fina vykortet som hon fått ifrån Mallorca. Lite förvånad svarade min lärare att hon inte varit på Mallorca sedan det glada 70-talet. Mycket riktigt var vykortets poststämpel daterat till 1976 också. 20 år ute på vift och inte ett samtal ens. Oansvarligt vykort om du frågar mig.

naiv

just nu: atletico madrid mot chelsea. kun agüero gjorde precis ett noll till atletico och drömmen om champions league bucklan lever vidare.




Heja AIK.

Dom är värdiga svenska mästare i fotboll och förtjänade verkligen att vinna. Hatten av till dom. Blaskvitt ska väl vara glada dom också. Stora silvret är inte helt fel men dom tog även ett guld, i söndags, i kategorin "Dåliga förlorare". Det är fruktansvärt dålig stil och höjden av osportslighet av deras anhängare att efter matchen gå till Drottningtorget för att slå ner glada AIKare på väg hem. Det är både löjligt och barnsligt agerat. Att inte kunna acceptera en förlust och sen ta ut sin besvikelse på segrande fans tyder ju bara på hur omogen man är som person. Det tyder lite på könskomplex att inte kunna acceptera att ett annat lag är bättre än sitt eget. Samma mentala tankesätt som att köpa ett stort vapen eller köpa en svindyr snabb bil och sen vägra följa trafikregler.

Ja, jag sympatiserade just med AIK. Det är pinsamt att komma ifrån Göteborg ibland.

Guld

Facebook brukar berätta för mig vilken date jag skulle få idag om jag hade typ dateat eller nått. Idag fick jag Natalie Gulbis vem det nu är. Jag hade ingen aning om vem det var så jag blev lite nyfiken och googlade henne och håll i er nu. Hon är en golfstjärna. Ja det är sant. Detta innebär alltså att det faktiskt finns golferskor som ser bra ut. Hur konstigt det än låter så är det sant. Natalie Gulbis är precis vad hon så snarlikt heter en riktig guldbit. Är detta bara början eller är det bara en engångsförteelse i raden av regelbundna tråkigheter som Annika Sörenstam eller den däringa Williams eller vad hon nu heter? Tyvärr är det nog bara en engångsförteelse. Gulbis är nog tyvärr bara ett färgstarkt avbrott i den grådunkla golfvärlden. Men vad vet jag. Det är ju inte så att jag följer golfturneringarna här i världen så jag kan ju ha helt fel. Detta beror ju dock endast på att golf faktiskt är en grå och tråkig sport som utövas av gråa och tråkiga människor. En gång följde jag med en avlägsen kontakt på en runda som jag inte har kontakt med i vanliga fall. Det var ungefär som Tony Rickardsson beskrev det, en lite halv lång promenad med regelbundna avbrott. Som att gå ut med hunden fast utan det trevliga sällskapet.

synd & farväl

när jag satt i facebookvärlden idag snubblade jag över ett foto på två personer som gift sig. det var ett pose photo med bara dom två och ingen annan. nedanför fotot hade det haglat med positiva kommentarer om paret. detta var det ena fotot av två i detta albumet. svinigt värre. girighet och stolthet klär sig inte i vita fina bröllopsklännigar eller ståtliga frackar. äckel.



avsked är på modet och jag har inte varit sen att hänga på trenden och tagit strax under ett dussin stycken avsked den senaste tiden. förra veckan sa jag och resten av sverige adjö till något som inte ens har börjat ännu. likt en minderårig med genomskådligt falsklägg kom vi inte ens in på festen utan får stanna utanför och titta in genom fönstret när alla andra har roligt. det blir inget vm nästa år. ett annat adjö som kanske svider än lika mycket men är mer överkommligt då det inte är något som man måste ha ett bra falkslägg nära till hands till för att kunna utnyttja är dom sista två avsnitten av scrubs i säsong åtta. troligen slutet för alltid. det kommer inga nya scrubsavsnitt. dom två har jag inte sett än men det börjar snart bli oundvikligt. jag har skjutit upp det en längre tid nu. jag vill verkligen se dom men samtidigt vill jag inte se dom för då har jag inga nya avsnitt kvar efteråt. det är väl bara att försöka njuta så mycket som möjligt av den knappa timmen scrubs som jag ännu inte har sett. allt annat är sett om och om igen. antagligen är det den hälsosammaste serien någonsin för min del eftersom den med stor sannolikhet förlängt mitt liv med ett par minuter. andra mindre smärtsamma avsked har väl också tagits, typ uppsagda bekantskaper med diverse löst folk på facebook, toalettpapper som jag slänger i holken varje dag och orres blåvittröja som dog i lördagskväll och fortfarande tros vara försvunnen. inte för att jag han ta avsked men dock ett avsked trots allt. avsked har ett ganska brett användningsområde skulle man kunna säga. definera avsked om du kan.

årstid

När löven faller var kommer du vara?
När löven faller vill jag bara fara.
När löven faller kommer du att svara?
Bitterljuva höstmörker sitter som en strypsnara.

arg

Vad fan ska man se fram emot nu då rent ut sagt!? Jag vill inte ha EM eller OS! Jag vill VM!


Fem år. Det är vad dom förbannade grötätande rövhålen i väst har tagit ifrån mig. Det är så lång tid det kommer ta tills vi har en chans att få spela VM igen. Det är ungefär som att sitta i fängelse. Jag ska fanimej ta Danmarksbåten imorron till Fredrikshamn, klubba ner nån cigarillbolmande pensionär, stoppa ner henne i en svart sopsäck och sen åka hem och låsa in henne i källarskrubben i fem år. Men risken är ganska omfattande att aset kommer dö i skrubben så jag borde nog safea och kidnappa en äcklig, rödhårig liten snorunge med fräknar istället... och sportnytt? Eller sadistnytt som det borde heta efter kvällens sändning. Kan man gnugga in mer salt i såren? Svinerier. Den här världen är lite för orättvis just nu.

Stats

Sverige missar VM Sydafrika nästa år.
ÖIS var på god väg att klara sig kvar i allsvenskan men verkar nu vara på väg ut trots allt.
Liverpool förlorade toppmötet mot Chelsea och verkar redan bli av med chansen att vinna ligan.
Washington har tre raka förluster i NHL. (Det är visserligen över 75 matcher kvar)

Soft where?

Idag vid lunch satt jag och min syster på mors kontor och förde oväsen. Min syster som satt framför datorn utbrast helt plötsligt att hennes internetfönster på datorn "försvunnit". Min händiga mor gick då fram och höll inne alt plus tab och började växla program för att hjälpa henne att hitta tillbaks. "Det är bara att trycka på alt+tab! Tjiggit, eller hur?" Min syster instämmde till fullo. Nästa gång ska vi lära oss om det nya sättet att chatta på internet. Häng med och lär dig dom nya förkortningarna av olika meningar som t.ex. "Skrattar ut högt" och "Vad i helsike?"! Dessutom tar vi en titt på Microsofts nya målarprogram, MS Paint där man kan, på helt egen hand, skapa enastående skapelser! På återseende!


Kent har börjat röra på sig igen och det är lika bra som alltid. Älska titeln!

fly cheap

inatt var det nhl-premiär. jag var duktig och kollade på mina favoriter kapsylerna i en period sen deckade jag. när jag vakna igen var det tio minuter kvar av tredje perioden och washington ledde med 4-1. typiskt. jag missade alla målen. matchen slutade 4-1 sen deckade jag igen.



jag sitter i en bil på väg till ålleberg, en större kulle strax utanför falköping, med min kusin johan och hans två kamerater. vi ska flyga skärm allihop. jag sitter och glor ut över västgötaslättarna som passerar förbi utanför vindrutan men blir plötsligt avbruten i mitt dagdrömmande av ett surr i min vänstra jeansficka. telefonen ringer. jag tar upp telefonen och svarar. i andra änden hör jag rösten från en av dom otrevligaste människorna jag någonsin stött på, en av cheferna på cafét som jag jobbar på. efter att ha jobbat elva dagar i streck och snittat 12 timmar per dag bestämde dom sig för att till slut ge mig två dagar ledigt. han frågar hur jag mår, jag svarar snabbt och skickar tillbaks frågan. detta är dom enda två artighetsfraserna som utbyts mellan oss i detta samtalet. som alla andra gånger vi möts. den här personen är så pass arbetsskadad ifrån restaurangbranchen att han inte har något som helst annat i huvudet när han befinner sig på jobbet än just jobb. det finns inte plats för käcka påhejningar, roliga skämt eller förbluffande historier i hans liv. det finns bara jobb i hans huvud och ingenting annat. en riktigt tråkig och självupptagen typ och förutom det även väldigt otrevlig. han förklarar för mig i telefonen att jag inte behövs längre och att dom har ersatt mig med två(!) kockar ifrån en annan restaurang istället som dom också äger. jag blir lite chockad först men jag inser ganska fort varför dom har tagit detta beslutet. direkt efter telefonsamtalets slut börjar jag funderar på hur jag kan hänga ut dom på bästa möjliga vis. finns det några kryphål? hur ska jag få min röst hörd? ett brev ska skickas. men vad ska jag skriva? hjärnan jobbar febrilt innan för pannloben. jag känner mig lite som gandalf i sagan om ringen när han sitter och brainstormar i frodos hus i första filmen. efter ett tag kommer vi fram till ålleberget och alla tankarna på barbariska chefer och idéer om hur man knäcker knäskolar försvinner som om det aldrig inträffat. för nu var det fokus på något helt annat än värdelösa typer på mitt f.d. jobb. nu var det dags att flyga. väldigt snart.

några hundra kilo packning fördelas över fyra man och fraktas bort till startplatsen några hundra meter bort. det blåser inte så mycket en bit in på berget men så fort man går fram till slutningen tar vinden fart. det känns ungefär som om man gått in i en blåstorksaffär som har alla torkarna påslagna på max när man går ut på slutningen. efter en del spridda mätningar med det ena och det andra av det ena och det andra bestämmer vi oss för att gå ner en bit för kullen och starta där istället. i en graciös kohage närmare bestämt fylld med komockor. min kusin är först ut att testa dom tillfälliga förhållanderna. det pratas om faktorer hit och dit samtidigt som han sprider ut skärmen och varnar oss som ska flyga efter för var det ligger komockor. linor ligger utspridda över hela marken och allt verkar bara vara trassligt och jobbigt och ingen fason på alls för en utomstående som jag som är helt utan erfarenhet när det gäller skärmflyg. men icke då. utan några som helst problem tar min kusin några rappa steg åt ena hållet och så är skärmen uppe i luften. sedan spatserar han runt lite grann i något som liknar några avancerade danssteg i shottis eller någon annan gamal 1800-talsdans för att korrigera och justera skärmen innan han lyfter iväg. han backar upp lite i slänten, lutar sig framåt och börjar springa framåt och slutar inte springa förrens han är någon dryg meter ovanför marken. så lätt är det. det ser jätteenkelt ut. som att gå eller kanske cykla.

efter att ha beskådat min kusin uppe i luften ett tag är det dags att göra i ordning för nästa take off. vi sprider ut den något större skärmen som antagligen är större för att den ska kunna orka lyfta två man då det är en tandemskärm. min förstepilot går runt och småpillar med lite olika saker, grubblar lite, mäter vind med hjälp av radiokontakten på kullen, kalkylerar säkerligen några kalkulationer i huvudet. sen kopplar vi ihop oss med allt som går att koppla ihop sig med och gör oss klara för take off. en satelitcheck och ett "go" ifrån toppen av kullen via radio ger oss klartecken och vi försöker. det går upp, upp, upp! ..och sen ner. något gick snett och givetvis är det jag som får skulden. dom påstår att jag stod på en s.k. A-lina vilket är den slutgiltiga anledningen till varför vi inte är uppe i luften vid det här laget utan istället står nere på marken och harvar. jag accepterar misstaget efter som jag igentligen inte har en aning om vad jag sysslar med och så börjar vi om igen. skärmen sprids ut igen, linor och bös rätas ut och försök nummer två inleds. åter igen ser det strålande ut i två sekunder och sedan faller skärmen ner på marken likt en död fågel som störtar mot marken. det knastrar i huvudet på förstepiloten. den här gången kan det väl inte ha varit jag? jag som tittade jättenoga på var jag satte mina fötter. till slut konstaterar förstepiloten att det troligen var något problem med ena bromsen. vi kommer överrens om att vi måste backa snabbare för att få det där rycket i skärmen så att den kommer upp ordentligt. dom föregående två gångerna har jag joggat lite lätt bakåt och inte tagit i särdeles mycket så därför går det alldeles galant den tredje gången när inte bara förstepiloten springer för fulla muggar utan även jag. skärmen reser sig upp som ett segel på en båt, sen gör vi en snabb halvvändning och sprintar iväg ut med slutningen. "trampa, trampa, trampa!" skriker alla. jag fortsätter trampa men slutar efter en stund när jag märker att det inte är någon mening med att trampa när man inte längre når till marken.

vi svävar runt uppe i luften i åtta minuter tydligen. det känns snarare som om hela flygturen tog två minuter. tanken på att det där var åtta minuter känns helt absurt. hur gick det till? mycket underligt. vi dimper ner på marken och gör en mer eller mindre felfri landning. i alla fall för att vara för första gången för 50% av passagerarna. vi packar ihop skärm, linor och utrustning samtidigt som vi ser min kusin sväva ut över marken för andra gången en bit upp på kullen. vi hinner knappt packa färdigt förens vi även ser hur han landar igen på åkern nedanför startplatsen. en ganska så misslyckad flygning är ett faktum. lite förvånade frågar vi via radion vad som hände. "luften försvann" svarar en lika förvånad kusin på andra sidan. ca. femton minuter efter vår första start är vi åter igen i luften. men den här gången har vi inte alls lika mycket tur. snarare otur. förstepiloten var mer fokuserad på att försöka få högerbromsen urtrasslad bland linorna i luften och tyvärr kan man inte styra så bra med bara en broms. den här gången tar det inte ens två riktiga minuter förrens vi landat på åkern nedanför. tråkigt. i protest mot allt så ber vi vår "flight crew" på toppen av kullen att hämta oss. det blir ingen mer flygning för mig den här dagen. testpilot nummer två har anlänt. samtidigt tar hungern fart, tajmingen kunde inte vart bättre och sugen på att flyga dämpas en aning. under tiden som jag, min kusin och min ärade förstepilot varit uppe i luften på äventyr har det anslutit mer folk uppe på kullen. samtidigt som vi anländer med bilen uppe på toppen går min kusin in för landning efter att ha startat en tredje gång nere i kohagen. bara det är en bravad. en nöjd kusin med en flygtid på närmare femtio minuter landar smärtfritt och galant samtidigt som jag sätter mig ner för att äta. jag sitter och smaskar på min ciabatta med ost och lök samtidigt som jag beskådar skådespelet i luften. inte mindre än sex skärmar svävar runt uppe i luften samtidigt men det varar inte särskilt länge. konkurensen om luftrummet blir för hög och fyra av sex skärmar går ner för landning nästan samtidigt. det är bara två rutinerade rävar som lyckas hålla sig kvar ovanför jord. dom andra fyra är relativt nya på sin post som skärmflygare och nu står alla fyra nere på åkern och vill ha lift upp igen. dom liknar små hjälplösa fågelungar som trillat ur boet uppe ifrån kullen där jag står och blickar ner mot dom. under tiden som bilarna är på väg ner för att hämta upp dom ansluter även tandemflyget likt en stor gam bland småfåglarna med sin stora skärm nere på åkern. ett ganska misslyckat flyg deras del. solen börjar gå ner och står sömnig borta i horizonten och kylan tilltar allt mer. lite frusen och lite uttråkad av att beskåda dom två rutinerade rävarnas bravad att fortfarande hålla sig uppe i luften bestämmer jag mig för att försöka få upp värmen lite och går en promenad.

jag hittar en stig som ligger alldeles intill startplatsen som leder ut med ett stängsel. det ligger alltså en hage här uppe. nyfiken på vad den kan innehålla raskar jag på lite grann och kommer till slut fram till en passage som leder mig in i hagen. det är ganska uppätet här inne. lite glesa enebuskar och diverse andra mysko buskar står utspritt lite här och där och till slut får jag syn på nått vitt luddigt med fyra ben. jag har klampat in i en fårhage. jag uppskattar fårens antal till ca 50 stycken. samtliga står och äter oavbrutet. men när jag närmar mig med kameran slutar dom äta och börjar glo på mig istället. dom rör inte en min där dom står och stirrar på mig. samtidigt som jag knäpper av ett foto dock, ställer sig det ena fåret,
lägligt nog och pinkar framför ett annat precis som om det visste vad som var på väg att hända. jag kallar fåret för ego och försöker förolämpa det med att dra jämnförelser med Tyra Banks. men mina förolämpningar framstår som en droppe i havet och istället för att ens ta notis om vad jag snackar om ställer sig fåret helt oberört och nonchalant och fortsätter äta gräs istället. jag börjar gråta och går tillbaks istället. väl tillbaka på startplatsen och lite varmare i kroppen märker jag att läget är oförändrat. dom två rutinerade rävarna visslar fortfarande förbi om lott om varandra ett dussin meter ovanför huvudet på mig med sina avancerade skärmar. det dröjer inte länge förrens bilarna med alla andra skärmar och skärmflygare kommer körandes in på kullen. solen står nu ännu lägre än tidigare och det tar inte mer än en minut förrens solen är helt borta i horizonten. inte långt därefter landar en av skärmflygarna som varit uppe i nästan en timme. en något ograciös landning. han snavar lite lätt och trillar omkull och försvinner ut ur mitt blickfång precis vid slutningen medans skärmen ligger en bit framför mina fötter på kullen. nästan ögonblickligen efter fallet ser jag ett huvud med en röd hjälm och ett par solbrillor sticka upp vid slutningen. inte så konstigt nog är det ganska svårt att se vad man sysslar med när solen gått ner och man har solglasögon på sig. en ganska giltig anledning till den inte alls så stilig landningen. men humöret är ändå på topp. en flygtimme är inte varje dag tydligen och roger som han heter är väldigt nöjd. till slut landar även den mest rutinerade av alla. "lorden" som han kallas. ett mer passande namn får man leta efter. han heter tydligen lord i efternamn framgår det senare. det är nu nästan helt mörkt och efter att alla har packat ihop sin utrustning och stuvat in det i bilarna så är det bäcksvart. dags för hemfärd. vi hoppar in i bilarna och åker hemmåt. vi stannar till vid mcdonalds som ligger precis nedanför ålleberg och tar en drive in. en "afterfly" som skärmflygarna säger. det blir det sista vi gör i bygden för den här gången.

inf

tjat, tjat, tjat, tjat.



angående svininfluensan. svininfluensan är en tönt. en ful liten rackare. den är ingenting. kommer du ihåg den där killen som var tuffast i skolan när du gick i högstadiet förra milleniet? han som höll till i rökrutan femtio procent av tiden i skolan och resterande femtio i uppehållsrummet? det är svininfluensan. han tyckte han var svinball där han gick runt i skolan och mulade sjundeklassare med snöbollar om vintrarna men det var då det. vad gör han nu då? vad gör han idag? han står på bandet på volvo och knegar nattskiftet för att kunna försörja sina tre ungar som han skaffat i tonåren med potentiellt fyra eller fem olika blondinbellor som tyckte han var ball. svininfluensan är en looser som hoppade av gymnasiet och kör en volvo 945 med tunade rutor, feta, fula fälgar och sänkt chassi och har barnstolen i baksätet för att det ser "fult" ut att ha den i framsätet. det finns människor ute i världen som har överlevt allt möjligt som igentligen skulle innebära en säker död så sluta tro att ni har svininfluensan! våga! svininfluensan är ingenting.

the ghost of me lingers

Frihet, frihet, frihet. Nu ska jag göra allt jag vill! Ta en enkel till Rio och aldrig komma tillbaks.

Idag fyller mitt ex år. Hon bjöd in mig till festen, jag tackade ja men gick aldrig dit. Ovärt att gå ca 4000 km tyckte jag speciellt då ja inte kan gå på vatten heller.

speed

fan va meningsfullt livet är när man jobbar 13 timmar per dag och sen inte orkar spela gitarr när man kommer hem och man gått runt hela dagen och drömt om att få komma hem och spela gitarr.


hate.

absent

här är en bild. bilden är tagen av en övervakningskamera i en lokal i centrala göteborg. den är hiskligt spöklig. om man tittar riktigt riktigt noga så ser man siluetten av en människa till vänster om bildens mitt. den är precis där i höjd med hyllorna. det ser exakt ut som en människa fast ändå inte... o varför i helskotta luktar det fisk i min lägenhet?

Sport

Angående AI - Ur: Min vanliga vardag som hockeyproffs i Washington Capitals.

"Idag bytte Minnesota Wild till sig vår förste målvakt och skickade ner honom till deras farmarlag. Alla behöver väl en bra målvakt eller hur?" -wth!?

Mitt liv svävar kring en websida just nu och det är inte facebook. Nej. Det är myp2p.eu. Det bästa som hänt mig sen Dana Cup guldet -98. All världens livesport tillgänglig ifrån en sida plus lite till. Skjut mig så bra e det! I Lördags t.ex. satt jag o glanade på Sverige mot Ungern samtidigt som jag streamade Portugal mot Danmark. Sen såg jag även Spanien mot Belgien, Colombia mot Ecuador, Paraguay mot Bolivia och till sist men absolut inte minst Argentina mot Brasilien. Det är helt underbart. Jag har hamnat i fotbollshimmelen. Ikväll är det dags igen. Först träning sedan landskamp. Många vill att hela laget ska gå ut och titta tillsammans efter träningen ikväll. Men då kan man ju inte streama matcher och kolla på samtidigt. Jag funderar på att åka hem istället! HÄHÄ!

...för övrigt höll aftonbladet.se på att ta livet av mig igår där jag satt och drack kaffe samt läste fotbollsbladet. Där stod med stora bokstäver "Nu siktar jag mot 200!" och en bild på Anders "Taco" Svensson. Jag satte kaffet i halsen och föll nästan av stolen i tanken på att få se den där äckliga Boråsfrillan springa runt i våra kära landslagsfärger i ytterligare 100 matcher. Det är ungefär som om din chef skulle säga till dig precis när du är på väg hem efter åtta timmars vanlig arbetsdag på jobbet att "nu du din arbetare, nu ska du jobba åtta timmar till".

förändring

Dashboard Confessionals - Stolen. En bra låt att varva ner och stretcha till efter 10 km löpning... ja den där låten i sista scenen när JD inser att han håller på att gå miste om Elliot i avsnittet "My cold shower ".


idag tog jag en tur runt delsjön. björklöven låg minst sagt tätt på marken borta vid västra långvattnet och luftfuktigheten var på topp. hösten är här. efter ca 5 km kom jag till passet där man springer ut jämnsides med vattnet. jag tog tillfället i akt och blickad ut över delsjön, bort mot sundet, där jag och mina goda vänner för ungefär en månad sedan paddlat förbi i kanoter i värme upp emot trettio graderssträcket, klädda i blott badshorts och lätta linnen samt festlig sommarhatt tillverkad av strå. vi gled i land i en liten pyttevik där vi stannade för bad och fika. det dukades upp bullar, kaffe och diverse tjärnfrukter som vi frossade i oss. det var mycket folk i rörelse, även där vi var och då kunde man bara ta sig just dit med kanot eller möjligen om man orkade simma en hurtig simtur ifrån fastlandet. ändå var det mycket liv och rörelse. det satt ett halvt dussin människor med sina två kanoter uppdragna på land just runt hörnet från våran lilla vik. två av dom visade sig vara skickliga trubadurer där dom satt och spelade mysiga låtar på ukulele. tillvaron var mycket gemytlig och trivsam. livet lekte och livsglädjen låg på sin absoluta topp eller mycket nära. ikväll dock. där jag sprang och blickade ut över ett kallt delsjön med inget annat än mörka nyanser och färger skimrande i kvällsljuset och ett ihärdigt hängande regn ovanför. då får man svårt att inse att det faktiskt är samma sjö, samma skogar och det enda som skiljer är 30 dagar. när något föds och är satt i rörelse då går det fort.

got milk?

ingenting biter på mig! för när det gör det spelar jag bara på vampire weekend och blir glad igen.


dagens prestation: gick in på pressbyrån och köpte en kaffe latte. när jag kom ut ifrån pressbyrån höll jag i en halv kopp med varmt skummad mjölk i och ingenting annat. tankspriddheten har väl aldrig varit högre. jag minns att jag såg hur det slutade rinna ifrån automaten, tog min kopp och gick där ifrån på ren reflex. själv var jag borta i en värld långt här ifrån. jag minns inte ens vad jag tänkte på men det var garanterat den dyraste mjölken som jag någonsin köpt. jag slängde den till och med vilket får bratsen på push att framstå som billiga där dom står och sprutar champagne på varandra i och med mitt hutlösa slösande med pengar.

eller som kent brukar säga "som om jag bryr mig".

Dissikera

Objektiv valideringsutvärdering.
Antagande: Ursäkter.
Subjekt: Jetlag.
Godkännande: Avslaget.
Resumé: Nej det är inte okej.
Kommentar: Löjligt. "Bu-huhu, jag e jetlaggad och orkar inte bu-hu-bu-hu". Jag vet inte hur många gånger som jag vart trött som ett as fast ändå ställt upp för nära och kära och hängt med ut. Men och andra sidan är jag gjord av det lite tuffare och hårdare matrialet och inte av bomull, silke och siden.


Ikväll var det lite fest. Åt en god pasta av den hemlige mästerkocken som går under cover med namnet Godbit. Drack sötsliskigt vin till och bröt sedan av den härligt klibbiga eftersmaken med en kopp kaffe, mer vin och en och annan pilsner. I del två av tillställningen bjöds det på ett formstarkt rockband som regelbundet spelade fyra stjärnorslive och inte fem som ordinarie superstars brukar göra. Med andra ord nästan bäst men inte allra bäst. Vadå? Hellre nästan än inte alls eller? Sen bar det av in mot stan där vi festprissar ( utan partyhattar :/) som kom ifrån frölunda anslöt med festprissar ifrån vasastan (också dom utan partyhattar :\). Väl framme diskuterades det om diverse valmöjligheter av utgångsalternativ och till slut hamnade vi på queens. Queens, denna oas mitt i öknen för ungdomar i åldrarna 16-22. Vi överåriga med en snittålder på 25,76 år traskade gladerligen in med ett glatt humör i tanken på hur mycket pengar det skulle intjänas i och med högt rabbaterade ölkostnader jämnförelsevis med andra ordinarie utgångsställen. Alla utom jag. I goda vänners lag är det mesta överkommligt men en tidig b-lagsmatch på lördagen låg i baktanken hela tiden och friheten att bli dyngpackad på apbillig öl förhindrades av tankarna kring just detta. Jag har tidigare berätta här på min blogg om hur ofantligt roligt det är att spela fotboll på bakfyllan och just därför så avstod jag att fortskrida mina planer på att fylla ut blodomloppet med mer alkohol än nödvändigt. Sagt och gjort traskade jag hemåt. En dåre på berzeliegatan med sin vän fick syn på mig där jag traskade fram och skrattade högt åt mig varpå han sedan sade "han ser ut som en fet ronald mcdonald ha-ha-ha". "Och din mamma hm-hmm-hmm-hm i femman" tänkte jag för mig själv och forsatte i frisk och hurtig takt mot Kålltorp. Stackars sate. En liten palt på 17-18 år kanske. Hade jag haft dom där åtskilliga glasen med öl i kroppen hade jag nog gjort hans kväll till en minnesvärd kväll fylld med smärta och blåljus. Nu var inte så fallet som tur var för båda parter. Jag hade nog inte velat vakna upp imorgon med en misshandel på mitt samvete men långt borta var det inte. Ack ja. Tack änglar säger jag bara.

nyheter.

introt till good vibrations är nog det 60-taligaste som finns.

för den som sysslar med kontaktannonser, nätdating och så vidare kan jag varmt rekommendera den här sidan. den är full med inspiration för den ensamma själen som bara vill ha lite kärlek. personligen avskyr jag date och matchingbranchen. det är fanimej störtlöjligt. det är bara folk utan entusiasm, ambitioner och i viss mån disciplin som häckar på dessa sidor. ett och annat psykfall lär du också hitta. tvärt och skärt, töntar. förra året åkte jag till berlin för att träffa en kompis till mig som pluggade tyska där i en månad. när jag kom hem hade jag inte bara sett Brandenburger Tir och druckit öl skapad av gudar i Prag. jag hade även lyckats skaffa en flickvän, en sällskapsdam, en sommarflört. alltså är det 100% bättre att åka på semester än att hänga på matchingsidor och syssla med kontaktannonser. det är kliniskt bevisat av mig själv. jag har aldrig använt mig av match och datingsidor och ändå lyckats ha ett antal förhållanden. och alla helt utan hjälp ifrån date och matchingsidor! otroligt, inte sant? mina föräldrar är ett annat gott exempel på vad man kan göra istället för att hänga på sega datingsidor. dom skiljde sig när jag var sju år gammal. jag tog inte särskilt illa upp eftersom skiljsmässan faktiskt inte utvecklade sig till det gammla vanliga scenariot där föräldrarna hatar varandra och hamnar i rättegång i en vårdnadstvist o.s.v. nej, nej. det här var snarare tvärt om. min föräldrar var goda vänner väldigt väldigt länge. tillräckligt länge för att jag och min syster skulle hinna växa upp med en god barndom i behåll. hur som helst. båda två började gå på danskurser och båda har nu ett stabilt förhållande med en ny partner som dom båda träffade genom sina danskurser.

pwnage!

lights out?

Ett ljus släcks och ett annat tänds. Är det inte så det brukar vara i den här världen? Faktum är att det tänds många fler ljus än vad det släcks idag men det har ingenting alls att göra med det jag igentligen syftade på. Och om det verkligen släcks eller tänds är även det fortfarande väldigt oklart. ÖIS slog Malmö igår på Gamla Ullevi och är där med inte ännu mer uträknade än vad dom var innan. Några segrar till och dom kommer ha kontakt med resterande lag som är med i drabbningen mellan nedflyttningsstrecket och kvalplats. Vem vet. Dom kanske rent ut av hamnar ovanför strecket till slut och slipper kvala. Det vore igentligen inte mer än rättvist. Sånt oflyt som ÖIS har haft denna säsongen är helt makabert. Samtidigt som glada ÖISare traskar hemmåt ifrån Gamla Ullevi börjar en annan drabbning ca 1500 km bort i västlig riktning. Liverpool - Aston Villa. Trots hemmaplan på mytomspunna Anfield där Liverpool inte förlorade en enda match i förra säsongens upplaga av Premier League så vinner Aston Villa till slut med 3-1 och förlusten är ett faktum. Matchen avgörs av två Liverpoolspelare, en av dom är Steven Gerrard. Bara två minuter efter Torres reducering kapar Steven Gerrard vårdslöst och klumpigt Reo-Coker i eget straffområde och i samma ögonblick försvinner Liverpools chanser att vända matchen till hemmaseger. Två förluster på tre matcher. Lika många förluster som Liverpool hade under hela förra säsongen. Är ljuset redan på väg att släckas? I Premier League kan du inte förlora mer än tre matcher, då vinner du inte ligan. För om inte ditt eget lag vinner alla sina matcher mer eller mindre då kan du sätta ditt liv på att något annat lag gör det istället.

dödsögonblicket.

Dani Jarque, lagkapten i Espanoyl, avled här om veckan i en hjärtattack under pågående träningsläger i Italien. Han är inte den förste och knappast den siste fotbollsspelare som dör under pågående fotbollsaktivitet. Dani Jarque dog dock på sitt hotellrum och inte på planen. En av förklaringarna till varför fotbollsspelare faller ihop på plan och slutar leva är kombinationen av mediciner och fysisk utmattning. Så om man ändå ska dö någon gång, varför inte dö då du sätter en slängnick i bortre krysset eller ett grant halvvolleyskott ifrån 35 meter? Kan man bestämma sånt? Hade jag själv fått välja så hade jag nog valt en klockren halvbissa i bortre krysset ifrån ena hörnet av straffområdet.

Imorgon Stockholm och Coldplay. För sista gången om man får tro Chris Martin.

Du hast dich.

Café - Sista ordet hade Peter Englund som inte för allt för länge sedan blev utvald till ständig sekreterare i Svenska Akademin. I magasinet berättade han om sina livs ögonblick plus lite andra strödda historier om dittan och dattan. Han nämde bl.a. att det han hatar mest av allt är människor som hatar. Jag kom snabbt fram till att han hatar ganska många människor, inklusive sig själv. Jag kan med säker hand säga att han hatar åt minstonde hälften av alla de människor som jag känner (inklusive mig själv) och sen hatar han säkert ytterligare hälften av den resterande hälften som blev över. Men jag är inte riktigt 100% säker på att den resterande hälften av de människor som jag känner hatar någonting men sannolikheten att dom skulle göra det är troligen ganska överhängande. Så han hatar nog dom också men för säkerhets skull låter jag det vara osagt. Alltså hatar mannen med säkerhet 50% av alla dom som jag känner men troligen är det nog igentligen upp emot 75% av dom jag känner. Och detta är bara jag. Jag är ganska säker på att alla dom som jag känner har liknande uppfattning om alla dom som dom känner. Och så fortsätter det. Som en röd tråd, som en luftburen pandemi, så sprids hatet mot nästan hela världens befolkning ifrån denne mannen som hatar alla som hatar. Peter Englund.


Snart är det dags för WoW09! På Torsdag ska jag traska ner till Scandic Rubinen och hämta ut mitt armband men uppvärmningen har redan börjat. Var och kollade på Junior Boys på Kungstorget helt gratis tidigare ikväll. Det var som att hitta en coin box på Super Mario Bros, bara win-win.

DINGDINGDINGDINGDINGDINGDINGDING!

quicksilver

rapport nr. 223 i ordningen är ytterligare en sån här snabb liten rackare som tar slut lika fort som den började. vad är det som är så hastigt med silver igentligen?

http://whythefuckdoyouhaveakid.com/

Excuse you

Vi behöver inte, men vi gör det ändå
för dom har sagt att det är så.


-Tro inte att du har ett liv för det har du inte.

Norden besudlad.

sitter halv fyra på morgonen och tittar igenom någons polares polares polares polares album på facebook som vart på sunny beach. det finns inga ord som kan beskriva vad jag såg men "fy fan" är väl närmast fast ändå bara en droppe i havet. det var riktigt vidrigt. vad kallar man en femenin partille-johnny igentligen? sånna äckliga lowlifes var det som höll låda på bilderna. alla hade dom tryckt upp eller köpt linnen där det glatt stod "scandinavians do it better". givetvis fanns det en bild i det vidriga albumet där alla fyra står och poserar i sina skabbiga linnen. under bilden där man kan skriva en stående kommentar stod det "MUCH MUCH BETTER!!!!!!" jag blir så arg! man kan inte ens titta på dom där bilderna utan att vilja mörda dom i en festlig knivkavalkad á la stockholms blodbad 1520. curse you sunny beach! curse you partille-johnnitor!

för övrig kom jag hem oskadd ifrån dalsland, hör och häpna. med en illusion av en psykopatisk massmördare rännandes runt i skogarna tordes det vara omöjligt men icke. jag kan inte dö. förra veckan försökte jag tappert få svininfluensan på gothia cup men misslyckades. vad är det som händer? can I haz diez?

svininfluensan på gothia och en illusion av en psykopatisk massmördare borde båda två resultera i en lika säker död som den här men icke. fler suicidal bunnies kan du hitta här.

OBS! Bilden är ett montage. inga riktiga kaniner användes i denna teckning.

fol ppl!

Några goa höjdare ifrån en riktigt bra sida. http://www.fmylife.com

• Today, my boyfriend and I exchanged promise rings. I promised that I would stay committed to him and that he was the only one for me. He promised that he would stop seeing other woman behind my back. He wasn't kidding. FML

• Today, I had a serious allergic reaction to the food I ate at a Chinese restaurant that supposedly didn't contain peanuts. According to my waitress, peanut oil "doesn't count". FML

• Today, I found out that even though my parents have been married for 21 years, our "family friend," who routinely accompanies us on family vacations, completes their threesome. Everyone in town has know for years, except for me and my older brother. FML

• Today, I woke up feeling a tingling sensation on my testicles. I enjoyed it for a few seconds, then threw off the covers. Looks like there have been cockroaches in my bed. FML

• Today, I awoke to my husband donning a gorilla mask in the middle of the night. My kids have been staying in a tent out back for the past few nights, and have complained of a "monster" scaring them. I told them that it was their imagination. My husband says he gets a kick out of it. FML
  

begins

kan man bli hög på nässprej? jag har makten i mitt våld att kunna förutse detta faktum för idag inhandlades lite allt möjligt som ska på effektivt sätt kunna ta kol på en förkylning. nässprej, piller mot slem, i halsen t.ex. whiskey och öl. öl kanske inte är världens bästa förkylningstorped men det får en att känna sig lite bättre till mods vilket är viktigt. så i detta nu sitter jag och dricker black velvet och tuggar vitlöksbröd för fulla muggar. förkylningsjävel! försvinn tillbaks till helvetet!


imorse vaknade jag igen till Houstons applåder efter en lyckad hemfärd av apollo 13. den autenstiska, den riktigta, teh real shitzz. det finns på spotify. jag brukar somna till det och jag somnar ungefär varje gång som dom "rör om i syregastankarna." alltså då explosionen sker vilket gör det hela till ett dramatiskt äventyr snarare än en safe trip to the moon. hur kunde detta då ske? alltihop berodde på en liten, liten justering i antalet ampär som krävs för att just röra om i syretankarna. några år innan resan hade man ändrat antalet ampär ifrån 25 till 68 men där emot inte bytt ut ledningarna vilket i sin tur ledde till en överbelastning och självantändning. tror det eller ej men apollo 13 hade en otrolig tur att inte blev totalt förintade. det var en flygande vätebomb sa man senare efter granskningar och undersökningar av tidigare modeller. det var ett riktigt fatal mistake.

krig

krig.... det tar aldrig slut...


mitt kök är ockuperat av ockupationsmakten kastrullerna. deras gerillataktiker är omänskliga, grymma och brutala. oresonliga krav och mål har sats som pris för deras kapitulation. det en gång så blommande och frodiga landskapen mellan köket och hallen är nu mera ett döfött, grått och fruset ingemansland. ingen kommer in, ingen kommer ut. inte ens FN har kunnat förhandla fram några överrenskommelser med den fruktansvärda gerillan. men trots läget finns det fortfarande hopp. hopp om att sanningen en gång kommer att komma fram. hoppet om ett slut på detta eländiga krig och det ligger i händerna på en infiltrationsgrupp bakom fiendelinjer. vattenkokaren, skorpmjölet och brödkorgen. tre tappra själar på ett uppdrag med livet som insats. kommer dom att lyckas eller är det och kommer det att förbli ett surt regn med en suddig dimma i kampen emot förtrycket ifrån den hutlösa och grymma gerillan? svaret återstår att se! missa inte den svindlande upplösningen på detta fantastiska äventyr. följ livet bakom fiendens linjer. ond bråd död, lögner och blodspill dagarna i enda. livet hänger på en skör tråd för dem tappra hjältarna. trots dom ursinniga levnadskraven lever dom vidare. så länge det finns hopp finns det liv.

En gång för länge sedan...

Så här före ska jag bara lägga till att jag skiter fullständigt i det här nu.




Min far. Ett fall av den svårare graden.

I December förra året någonstans mellan jul och nyår berättade min pappa och hans sambo att dom bjuder på en spanienresa till södra Spanien den nästkommande sommaren. Alltså den sommar som just nu håller på att träda fram. Anledningen till detta är min syster och min pappas sambos ena son som båda två fyller trettio år i år. Vi som blev bjudna var alltså jag, Katarina, min syster, den andra trettioåringen som heter Isak och hans fru, Sandra, och hans bror, John. Vi är alla ganska unga och trivs väldigt bra ihop, men vi ses inte allt för ofta pga distansen imellan oss. Så vad vore bättre än en tio dagars resa med riktig sommar och solgaranti tillsammans?

Lite mer än en månad senare, i slutet av Januari och någon vecka efter min födelsedag satt jag hemma hos pappa och åt middag med samtliga resenärer och några till ut över dom. En helt vanlig söndagsmiddag utan något speciellt syfte. Middagen tog slut och jag skulle traska hem.
I dörröppningen på väg hem står jag och talar lite med pappa som till slut säger. "Nu gör vi så här. Om du skaffar ett fast jobb under den tiden som är kvar tills vi åker får du åka med till Spanien men gör du inte det. Då avbokar jag din resa.. Jaha. Okej?" Tänkte jag och tog det hela med en nypa salt. Ett fast jobb alltså? Intressant. Han skojar nog bara. Strunt i det. Jag har haft ett fast jobb en gång under hela mitt liv. Det var på La Terrazza 2006. Eftersom jag är utbildad kock har jag valt att säsongsjobba på olika restauranger. Tre år på Liseberg och två i Strömstad t.ex. I mellan säsongerna har jag extraknäckt lite över allt som bl.a. murare och däckmontör. Jag har alltså igentligen aldrig haft ett fast jobb och nu helt plötsligt skulle jag skaffa ett på mindre än fyra månader, mitt i den värsta lågkonjukturen sen 30-talet, när företag världen över inte gör något annat än varslar anställda och anställer nästan inte någon alls.

Dessa knappa tre månader gick till slut. Jag sökte jobb på jobb på jobb men inget hände. Det var knappt någon som hörde av sig och gjorde dom det så var det för att tacka för visat intresse och meddela att tjänsten tyvärr tillsattes av någon annan. Inte ett fast jobb så långt ögat nådde. Redan i början på Maj, alltså tre månader efter den där middagen i slutet av Januari, ringer pappa och säger rakt upp och ner "Vi ska betala resorna nu. Men du har ju inte lyckats med det som vi kom överrens om. Du har ju inte skaffat ett fast jobb så vi tänker avboka din resa". Jag blev nästan lite chockad. Jag trodde aldrig han skulle göra det. Han insåg nog själv att det han just gjorde när han sa det där, det blev helt urflippat. Så han fortsatte och försökte lindra samt stryka över det hela med att säga saker som bara gjorde saken värre t.ex. att "vi kanske kan ta en resa när du fyller trettio år" och "det är ju orättvist mot dom andra." Och för att på något sätt poängtera sitt missnöje med mig lägger han även till det faktumet att John faktiskt har avslutat sin långa utbildning på Chalmers vilket väger över till hans fördel varför han får följa med helt gratis. Precis som om att det är så man går till väga om man ska få något gratis av mig.

Jag förstod nog aldrig vad som hände. Det var bara så surrealistiskt att det skulle vara "orättvist" mot dom andra. Vad är det som är orättvist? Att jag inte har ett fast jobb och inte tjänar några pengar utan bara går runt arbetslös hela dagarna? Eller är det mer rättvist att alla bjuds på en spanienresa utom jag för att jag inte har ett fast jobb? Jag förstod ingenting. Jag förstår fortfarande ingenting. Än mindre min mor. I våras var jag åter igen på en söndagsmiddag med samtliga resenärer. Utan några till den här gången. Jag minns hur dom satt och pratade om det. Att det skulle bli så kul och vad dom skulle göra och allt inkluderade mig. Då sa jag att jag kanske måste jobba och inte kan följa med. "Nej, det ska du väl ändå inte" brast den ena efter den andra ut förutom min pappa och hans sambo som satt tyst och stirrade in i väggen eller nått. "Ja jag vet inte, vi får se" mumlade jag. "Klart du ska med! Din syster fyller bara trettio en gång hörru!" Ja min syster fyller bara trettio en gång, jag vet. Men nu är det som det är. Jag följer alltså inte med till Spanien på måndag nästa vecka utan sitter här hemma och gör ingenting alls istället. För ett fast jobb, det har jag ju inte heller.

störtlöjligt

varför är spoon så bra? varför?


när jag säger "skojar du?" i ett ganska hastigt uttal med en fullt allvarlig röst utan någon som helst sarkasm eller ironi i, menar jag inte just det. då menar jag som oftast "är du tappad bakom en bil eller?" med andra ord om en person är dum i huvudet eller inte. jag sa det igår på en förfest för jag blev förbaskad, personen fattade ingenting och började babbla om något helt meningslöst, resultatet av hela skiten = personen är dum i huvudet. sen var det inte mer med det. säg no mår. ja jag talar väl i gåtor ibland, det är bara så det är. jag ska sluta med detta när skaparna av gow gör ett bra spel d.v.s aldrig. woho!

/missuppfattad för evigt.

women in my life

Meet my wife.



She's an Italian with a hot temper and she got Arabic relatives on her mothers side. I love her very much indeed. She makes my day every day. I adore her for that. To wake up and smell her scent is the best thing in the world for me. She's kinda luxury in her way's of living life which is the only burden she has I guess. Oh, and also sometimes she's all empty and no fun at all. It makes me feel bad.


Meet my lover.



Yes, I'm just another one of those cheating bastards I know. But this woman, oh jeeze, she's so hot! She's French! Do I need to say more? She got a Swedish father though. He's quite allright. He doesnt know anything about us. He thinks that I'm only her supervisor. I know she loves me but I also know that we can never be more than lovers.


Meet my ex-wife.



My ex-wife. An African beauty. She was so wise and beautiful. She taught me much about different things in life. She taught me to stop overusing sugar and I'm forever grateful to her for that. We're still friends and do still keep in touch every now and then. Not as often but at least we do still talk. Not many other ex's who does that. She's a very good friend and I usually turn to her when I need advice.

moment

jag gjorde ett quiz på nyllekatalogen alldeles nyss. det var ett quiz som tog reda på hur störande jag var. svaret blev inte alls störande. jag blev missnöjd. jag jobbar ju jättehårt på att vara så störande som möjligt för samtliga människor i min omgivning. jag gör verkligen allt. jag sjunger högt när jag duschar, jag spelar hög musik väldigt ofta, jag står i vägen för folk och verkar trög och dum i huvudet. jag kör som en idiot. jag brukar ofta växla i mellan filer på vägar med flera filer utan att blinka, jag brukar skicka tomma kuvert till mina grannar, sno deras gp på morgonen och lämnar sen tillbaka den på kvällen, jag brukar ragga på krogen och när jag märker att det går vägen brukar jag fråga ifall hon gillar att skära sig i armarna och gräva med skedar i såren. en kompis till mig är på väg in till psyket p.g.a min störighet.. men jag är tydligen inte störande. varför? vad gick snett? man kanske skulle börja skriva halvfärdig inlägg här på bloggen för att

saker

Finns det nått vidrigare än "Ensam mamma söker" på tv nu för tiden? Ge mig några förslag om ni kan.




Var någonstans i den här bilmodellens instruktionsbok står det "Du måste vara en jävla idiot för att ens kunna köra den här bilen då den kräver att du åtminstonde kör som en." Det är helt sjukt men på sista tiden har jag stött på tre, fyra stycken med en sån här bil som verkligen hatar alla i trafiken förutom dom själva. Det är jag, jag, jag för hela slanten. Men och andra sidan är dom ganska underhållande.

studentfest

Igår var det fest. Bra. Det var trots allt den bästa dagen i våra liv. Människor som inte var närvarande men väldigt nästan: Florent Malouda, LOLLOL, Näsa.

breaking news

en färsk undersökning gjord av sveriges television pekar på att var fjärde svensk lider av ett mindre hjärnfel i hjärnan. ett oroande antal enligt WHO som fått in liknande siffror ifrån flertalet av de unionsländer som är medlemmar i EU och därför har nu pandemi utlysts. hjärnfelet är som oftast medfött och dom som är drabbade brukar lida av okontrollerat utsöndrande av fragma i svalj och näsgångar samt en oerhört nedsatt uppfattning för det musikaliska. alla drabbade uppmanas nu att uppsöka psykhem, avvänjingskliniker och/eller koncentrationsläger. dom som motstår sig kommer att omhändertas av polis rapporterar TT.

mer än tusen

när gnistan att skriva ebbar ut får man väl ta till andra metoder.



på öckerö bryr man sig inte så mycket om vad andra tycker om en själv. dessa två påminde om två tyska porrskådisar, speciellt den ena utan tröja, där dom gick och sög i sig varsin glasstrut, beniga och märgiga.


i väntan på nått gott. vad gör man när man väntar på att pizzan ska bli klar? tar kort på solen som kämpar för att få stå stolt och högtfärdigt i zenit men som alltid hamnar på sniskan hur mycket den än försöker. älska norden.



välkommen till framtiden. om du vill se hur framtiden ser ut, gå och handla på konsum vid landala torg. störtlöjligt om du frågar mig. nå? ska du scana varan för tio spänn eller ska du råka tappa den i kassen? och vad händer om någon ser dig? kampen i en svenssons huvud om moral och etik har väl aldrig vart större i ett vardagssammanhang.


jag har ganska mycket frihet på mitt tillfälliga jobb. a tribute to you*.





























~11

tvåhundra

så många posts har jag gjort när jag om en liten liten stund kommer publicera den här posten. vad ska då denna ärade post handla om? det måste ju vara något ärofullt efter som det är nummer tvåhundra och allt. något ganska nobelt och hjälteaktigt. som att jag var tvungen att bryta träningen idag pga den här förbaskade pollensäsongen t.ex. det är inte alls nobelt eller hjälteaktigt, bara tråkigt, beklagligt och hopplöst hjälplös. jag är en polleallergiker. det har jag blivit i år faktiskt. det är det nya för 2009. jag sken av lycka när jag satt och funderade på varför allting har varit så förbaskat hängit och trögt den sista tiden och jag är 97% säker på att det är pollen. 3% på att det är aids, cancer, MS eller alla tre samtidigt. så det var väl ett ärosam post jag skrivit nu, eller hur?

Vit platta

Program: The White Concert (Danmark)
Sändningstid: 10 April 2009 22:00 - 00:30
Kanal: SVT2
Potential: Enorm potential.
Utförande: Totalt jävla skitdåligt.

Bra concept, dåligt genomfört. Äckliga Danskar. Skittråkig programledare som tyckte han var jätterolig. Fan va tråkiga han var. När gubbfan senare sa att Andrea's tolkning på låten Piggies var det bästa dittills gick droppen. Idioter. (Andrea är en dansk operasångerska som hade gjort en s.k. nytolkning på låten Piggies. Motbjudande, osmakligt och migränframkallande.)


Den senaste tiden i mitt liv har jag ägnat mig åt att följa Washington Capitals som spelar hockey i den amerikanska hockeyligan NHL. Det har även slagit mig att det var synd att man inte föll för den sporten för tjugo år sedan när man började spela boll. I och med att sporten inte ens är hälften så stor som fotbollen så är ju chansen att lyckas avsevärt mycket högre. Hur som helst. Denna insikt har nu även börjat prägla mina drömmar om nätterna. Så inatt drömde jag en ganska märklig dröm. Jag drömde att jag gick till skolgården alldeles här intill för att spela hockey med några andra. En av dom visade sig vara Oscar, en polare till mig. Dom andra kände jag inte. Jag var ganska duktig på hockey men när jag kom på isen för att spela så kunde jag inte göra särskilt mycket med pucken och bevisa min skicklighet för jag hade ingen hockeyklubba. Jag hade nämligen en gammal skrapa istället. En sån där som man använder när man ska skrapa undan vatten ner i brunnar som man gör i kök efter varje arbetspass. En sån var det och den kom ifrån Tyrolen, min gamla arbetsplats på Liseberg. Det gick inte att spela ordentligt. Jag försökte ta emot pucken bakom buren men det gick inte för det förbannade skrapmunstycket bara vek sig efter som det går att rotera för att underlätta för en när man använder den för sitt igentliga syfte. Det var jättefrustrerande. Jag var ju jättebra på hockey men ingen trodde på mig för jag kunde inte ens slå en passning med min speciella "hockeyklubba". Det var en sån där retlig men väldigt humoristisk dröm. När jag vaknade kunde jag inte låte bli att le lite för mig själv. Efter hockeymatchen skulle vi ta oss där ifrån. Jag skulle köra Oscar hem i min F-15. Det amerikanska stridsflygplanet och motsvarighet till JAS Gripen. Tyvärr kunde vi inte lyfta för skolgården var för kort. Vi försökte flera gånger.

Frälsa oss

Seriepremiär i grusskor på konstgräs. Spännande! Så länge det inte är fuktigt underlag så kommer det gå galant. Jag sålde som bekant mina fotbollsdojjor på tradera efter en längre tids skavanker och lidande. Fick 350 spänn. Det var väl okej. Men för 350 spänn får man inga nya dojjor dessvärre. Inte några som håller i över en säsong i allafall. Dom omnämda bröderna ifrån Uruguay som spelade med oss i ett par år tyckte det var en strålande plan med billiga skor. Dom åkte till Uruguay varje år för att träffa släktingar och äta kött och varje gång dom var där köpte dom fotbollsskor. Ett par billiga sketdojjor för hundra spänn som höll en halv säsong. Samma märke, samma pris, samma skit. Den andra halvan av säsongen fick man gå och sparka undan vit läkartejp på plan som lossnat ifrån deras ihoptejpade, billiga sketdojjor när man tränade eller spelade match. Dom tyckte det var en strålande idé att köpa billiga fotbollsskor för hundra spänn men dom var för korkade för att inse att man kunde lika gärna köpa två par varje gång och fortfarande göra en bra affär. Då hade dom liksom sluppit att ta slut på all läkartejp och sluppit att springa runt med mer tejp på fötterna än skor resten av säsongen och då hade man sluppit sparka undan läkartejp ifrån plan när man tränade eller spelade match som lossnat ifrån deras skor.

Idag drattade GP ner i brevlådan som vanligt men idag hade dom knött in ett verk skapat av djävulen med bl.a. recept på satanistiska ritualer, verser och psalmer, olika sätt och planer över hur man enkelt mördar ett spädbarn och vilka olika sorters getraser som passar bäst som slaktoffer vid olika ritualer och hur dess blod passar eller inte passar till rått människokött. Jag slet genast ut den ifrån den redan besudlade GP-tidningen och rev sönder den i små, små bitar, hoppade på den samtidigt som jag bad excorismböner på gamallatin för att förhindra ondskan ifrån att greppa taget om min själ. Jag lyckades. Svinen ifrån underjorden har tydligen match idag och av någon anledning så är GP djävulsdyrkare och skickade med en riktigt äcklig och illaluktande bilaga. Det är riktigt störande. Jävla svinerier att plåga hela stan med sin vidriga smörja och sprida sitt vidriga budskap. Jag har också hört att dom delar ut haklappar till nyfödda barn på sjukhusen här i Göteborg med deras satanistiska emblem plädrat på haklappen. Det är ju helt sinnessjukt. Angripa försvarslösa spädbarn och korkade nyblivna föräldrar som är utom någon som helst kunskap om vad dom ger sig in på. Om alla barn, vår framtid i Göteborg, blir satansdyrkare i framtiden så lär vi andra vanliga människor knappast överleva länge till innan deras sattyg sätts i verk. Hur som helst är jag faktiskt inte särskilt orolig. Låt dom dela ut haklappar till spädbarn. Det man tvingar barn till när dom är små resulterar oftast i ett idelt avsky och avståndstagande i resten av deras liv. Och dom som ändå tar beslutet att inte söka sig vidare i livet utan stå fast vid sitt medlemsskap i denna satanistiska sekt är ändå bara en hop svaga individer utan ambitioner, drömmar eller självförtroende så dom kan ni behålla. Dom kommer gå rakt in i slagsmålsklubben och börja slåss i tonåren ändå och sånna supportrar kan man vara utan. Om man ens kan kalla dom för supportrar. Avskum i lägre rang än 1600-tals trälar är väl en mer adekvat beskrivning på dessa själalösa individer. Dom kallar sig änglar för att sansa våra misstankar om rackarspel och idéer men mig lurar dom inte! Glöm inte, satans bästa knep är att få mänskligheten att tro att han inte existerar. Vik hädan!

quick!

snabbare än panodil zap.

jag skjuter allting framför mig som robin wrightwood gör i state of grace. dags o träna. men först en påminnelse ifrån bramusikförlaget. ni har väl inte glömt bort refused platta the shape of punk to come? den är iaf ruskigt bra och tåls att lyssnas på lite oftare än vanligt.

populär värk

idag var huvudvärken på extra gott humör. till slut fick jag nog, tog på mig fotbollsskorna, tog med mig bollen och gick till skolgården här intill. skolgården blev nyrenoverad i sommras och fick en ny inhägnad konstgräsplan. win-win situation. mycket bra underlag och skjuter du utanför så slipper du hämta bollen.. om du inte skjuter mer än en meter högt utanför vill säga för då är det bara till att springa efter. runt mål har dom ett större plank så om du skjuter i den riktningen kan du skjuta lite hur vårdslöst som helst. nästan. i allafall släppte huvudvärken till slut. så fungerar det. en del förstår sig inte på mig alls och tycker jag är dum i huvudet eller konstig som botar huvudvärk på det här viset. antagligen för att dom själva aldrig har testat. det är faktiskt så gott folk att den bästa vägen att gå för att få ha en god hälsa i behåll är motionsvägen. regelbunden motion några gånger i veckan är det bästa du kan göra om du vill leva ett friskt och hälsosamt liv. det är statistiskt, kliniskt, kroniskt, protestantiskt, whateveriskt bevisat. jag har en teori om mitt lilla "fenomen" till will-never-ever-let-you-down-huvudvärktablett att om man bara vattnar och luftar kroppen tillräckligt mycket så försvinner skallbangen. jag är näst intill helt övertygad att det stämmer. i sommras gick jag ut och sprang tills den försvann. när jag började närma mig 15 km sträcket kände jag hur jag nästan höll på att krokna och ville bara stanna o dö. den känslan försvann lite senare när jag sprang ner för en backe borta vid lilla delsjön nånstans. väl nere i backen kändes det som en sten trilla ner ifrån huvudet igenom kroppen och ner på marken. det kändes som en befrielse efter ett 16 år långt fängelsestraff. sen gick det hur lätt som helst i ytterligare sex km. naturen är fanimej bäst.. och ja det funkar tillochmed mot bakfyllan. 90 minuter slit o släp gör susen. men kom inte och tro att det kommer bli roligt om du bestämmer dig för försöka med detta. för att spela fotboll bakfull är nog bland det jobbigaste som finns. man är verkligen helt värdelös på sport över huvudtaget på bakfyllan, inte minst fotboll. du tänker och vet precis vad du ska göra men kroppens respons till hjärnans excellenta planer är precis som ett bredbandslagg. ena stunden står du ett hörn av kartan och tre sekunder senare står du nån annanstans, precis som på plan. du ser vad som hända skall men hinner inte eller klantar bort möjligheten att förhindra det. det är jättefrustrerande ibland. man har den där känslan som vanligt och vet precis men nej. kroppen vägrar att reagera. jag stukade pekfingret för två år sedan p.g.a detta efter en häftig omställning mitt på plan. hjärnan svängde om och sprang åt motsatt håll medans kroppen fortsatte rakt fram. resultatet blev att jag trampade snett, halkade till på det för dagen hala underlaget och landade på handen. yay! då var jag lycklig. så, är det värt att gå ut o slita ut sig för att bli av med huvudvärken? ja. alltid. när det gäller bakfylla är det ju tillochmed ditt eget fel, så då borde det vara ett krav.


kung på natten, kung på dagen.