Kallprat

va händer? lite snack ska de bli. mitt liv för tillfället ser väl ut som vilket annat som helst. allt e som vanligt. skulle in till stan o köpa kläder o kom hem med en cd-skiva. går o muttrar över att stefan inte kan steka biff som normala människor, på jobbet. hinner inte tvätta, hinner inte handla mat. lyssnar på musik på vägen till jobbet. har börjat cyckla en annan väg för delsjön är psykologist knäckande i sin enformiga stil, sliter alltid ihjäl mig på cyckeln på vägen hem o blir alltid dyngsvett. tränade två gånger med Guldheden o skadade mig på andra träningen. "The Empire Strikes back!" goes "The Rehab Strikes Back!" daadadadaaadadadaaada "In a stadsdel not to far away from central town not to long ago, Rasmus foot has been destroyed but the Rehab is about to rebuilding it up..." and so on. ni som har sett filmen vet ju hur det går o ni som inte har sett den e patetiska. man blir ganska trött på rehabträning kan jag ju avslöja för er som inte har gjort detta nån gång. speciellt om man e ensam. de e verkligen dötrisst. jag skulle nog behöva hålla på med dom där rörelserna i säkert ett halvår för o bli helt bra. men man orkar fan inte. så jag nöjer mig med att bli skadad en till två gånger per år istället. börjar få åldersnojja över att sommaren snart är slut. åldersnojja över att sommaren börjar bli gammal med andra ord. usch.. har redan börjat tänka på vad som va denna sommarens höjdpunkt och antagligen årets höjdpunkt. perras fajt med måsen på tredje våningen ligger ju ganska så bra till men de slår nog inte konserten den 2:e juli på nya ullevi med Robbie Williams. den kvällen var magisk... så de får de nog bli. om inte någon gör något oväntat, o om inte jag gör något oväntat tillomed kanske. de tror jag inte.

...men man kan ju hoppas