Det är kväll, solen har precis försvunnit bakom horizonten och lämnar en nyans på himlen i ljusblått som blir mörkare ju längre bort man ser. Vi har stått där i flera timmar. Lyssnat, sett och känt. Framför mig stod du. Av 56000 människor var det just du. Mitt enda minne, en bild. En stor stor scen, massor av människor, massor av olika ljus och längst nere i högra hörnet, ett par fingrar som håller en digitalkamera precis framför min kamera. Ett par fingrar som jag inte kommer att få se igen och det var du.
03 juli 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
lol....om jag ändå kund ebli lika kär som du i ett par fingrar, bara för en liten stund. Vilken total lycka! Lägg till godbit.blogg.se som länk
du förstår ingenting. jag e för avancerad för ditt förnuft
Skicka en kommentar