jag står på dansgolvet och dansar med två stycken goda vänner och har så gjort i två timmar. det är dags att gå hem. när dj'n spelar samma låt i mer än tio minuter går droppen och vi bestämmer oss för att dra hem. vi cyklar och så småningom skiljs vi åt vid götaplatsen och far åt vardera håll. jag cyklar hemåt och på vägen ringer jag en polare och frågar om eventuell efterfest. snubben är så packad att han kallar efterfesten för fastighet och jag inser att det blir nog bara jag och jag på efterfesten ikväll. inatt. klockan är 04:40. jag kommer hem med sentimentalitet rusandes igenom min kropp när jag inser att festen verkligen är över. det är bara jag och ingen annan här. som vanligt är den traditionella födelsedagsmiddagen över på ett knäpp. känns det som. tiden går alldeles för fort när man har roligt. varför är det så? det känns inte okej så här i efterhand ska gudarna veta.
det är nu jag bestämmer mig för att till slut svara på mailet som jag fick för ett par dagar sedan. jag sitter och googlar på diverse olika textsnuttar som den där låten möjligtsvis kan innehålla som jag letar efter. what ever you do what ever you want gav mig inga resultat. men inte efter allt för lång tids googlande hittar jag det jag vill hitta för att hamna i stämmning. jag söker upp låten på spotify och slår på. låter lika ljuvligt som den där första gången på dansgolvet i mellanstadiet för 15 år sedan. mycket vackert! jag hade aldrig svarat om jag varit någorlunda nykter. nu är inte jag särskilt nykter just nu ska jag väl säga.. en del säger att man blir den man igentligen är när man är onykter än del påstår ingalunda. jag vet allvarligt talat inte vad som stämmer överrens med mig. huvudsaken är att jag svarat. det är nu som jag övervinner min äckliga stolthet. tack alkohol.
~never the less, ialnonvae.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar