När dårarna faller

Abbey Road plattan med The Beatles är nog den Beatles platta som utan tvekan satt djupast spår i mitt liv av alla Beatles plattor. Den spelades flitigt av båda min föräldrar under min uppväxt på det glada 80-talet och senare under 90-talet när jag själv kom underfund med vad musik var blev det naturligt för mig att börja lyssna på The Beatles med Abbey Road. Jag minns hur det sprankade ljudet ifrån LP-spelaren gjorde sig helt perfekt till ljudet av syrsorna som är det ända man hör imellan spåren "You never give me your money" och "Sun King". Då brukade jag fantisera om hur underbart det igentligen var att leva på 60-talet. Det var tydligen en riktigt härlig era enligt dom flest 50 och 40-talister. Här är en något knepig tydan, av mig, på det sista spåret på plattan Abbey Road där låten igentligen handlar om att The Beatles vill ha The Queen med sig hem. Enjoy.

Song: Her Majesty
Artist: The Beatles
Album: Abbey Road
Released: Sep 26 (UK) Oct 01 (US) 1969

Original Text

Her Majesty's a pretty nice girl,

but she doesn't have a lot to say
Her Majesty's a pretty nice girl
but she changes from day to day

I want to tell her that I love her a lot
But I gotta get a bellyful of wine
Her Majesty's a pretty nice girl
Someday I'm going to make her mine, oh yeh,
someday I'm going to make her mine.



Own Text

You stabbed me pretty nice good
and I hate it from day to day
You stabbed me pretty nice good
I hate it I have to say

I was gonna tell you that I loved you a lot
but I must have fallen out of line
You stabbed me pretty nice good
and the hurt is all of mine oh yea
the hurt is all on mine

Åkte in till stan vid fem tiden idag och shoppade med ett par polare. vid halv nio var jag på väg hem då plötsligt någon rusade upp bakom mig och "klämde mig på fläsket" där jag stod och låste upp cykeln. det var anton min gamla barndomsvän ifrån kålltorp som hade fått syn på mig ifrån uteserveringen på dubliners där han satt och drack öl med sin kära sambo. dom hade tydligen ropat på mig men som vanligt var jag djupt inne i manu chao som strömmade igenom mina öron och inte hört ett ända skit. gött o träffa en polare förstås! ..och man är ju aldrig den som är den, så jag hakade på till dubliners och drack ett par gamla rävar i gott sällskap av mina kära vänner. vi traskade vidare ifrån dubliners i brist på musik och hamnade på rockbaren. det måste vart ett år sedan jag var på rockbaren senast. kommer ihåg att jag var där en kortis någon gång i november förra året. ja okej säg att det var lite mer än ett halvt år sedan då som jag var där senast. som om det nu spelar någon roll. ha! sow, ännyhaoww! väl inne på rockbaren, där det inte var särskilt mycket folk när vi kom, satte vi oss att språka om värdsliga ting på uteserveringen. vilket vi gjorde i en timme eller två. sen entrade vi övervåningen och nu började man bli lite glannsig, lite rund om fötterna, en aningens röd om snoken, lite väl uppkäftig, lite tillbakalutandes med slemmigt leende, lite relaxad med fjång i ballongen, lite go i möblemanget och så vidare!!! då! när man var som goast i bananen, då gick 50% av dom som jag var där med hem. va i hela världen!? stabbed in the back and betrayed! där satt man halvt nersöpen med mer än halva ölen kvar i glaset. va fan e de? usch! kort där efter slutade lajvmusiken att spela också vilket inte gjorde saken bättre. nää fy fasen! vilket jäkla nerköp. tänk dig att du har samlag och precis när det är som bäst, ja då tar det slut! det där var visserligen en väldigt kraftig överdrift i jämnförelse med hur det igentligen kändes men det var nog inte långt ifrån... kanske... usch iaf. så, jag skickade ett mess till vederbörande partypoopahs och fick samvetskvalssamtalet tillbaka. "ja men jag ska igentligen upp imorgon" och "jag mår inte bra" och "jag är verkligen jätttetrött" och "bla bla bortförklaringar som väger tungt bla bla bla bleh bluh bla!" kyss mig i arslet din gamle bolognese gormade jag i andra sidan av luren lite gravt tondöv ifrån lajvmusiken och ouppmärksam på min röstvolym. klart man var arg på vederbörande. men.. som vanligt efter en tids samtalande blev det åter frid och fröjd på jorden och alla krig var slut. en pakt och ett avtal senare så var saken biff och förtrollad av tanken på att detta bara var en förfest och att den riktiga festen fortsätter imorgon gjorde en mer än nöjd. deal, signed, sealed and delivered... nästan. imorgon är det fulltaligt igen utan matchstraff och utvisning i tjugonde minuten.. för annars jävlar! då tar jag fanimej själv och trashar klubban, klipper te domarn på käften och tar mitt matchstraff före alla andra! piiis awot!!!!

da Matteo, Piazza de Santa Croce i Florence, Italien? skulle inte tro det. da Matteo på Södra Larmgatan i Sverige och Göteborg är den korrekta adressen även om det inte ser ut som det. Ett litet pitoreskt fik med värdelösa stolar! Ha! Det hela slutade med att vi hamnade på Le Pain på Västra Hamngatan istället. da Matteo? nej nej, le pain est le meilleur!!

p.s. sångtexten är INTE riktad mot er. utan emot någon helt annan! d.s.