detta underbara götebôss uttalanda om huruvida någon inte är riktigt riktigt i huvudet. huruvida någon har alla hästar hemma i hagen eller inte, om kortleken är fulltalig, om det är någon hemma inanför pannbenet eller om det bara är så att motorn går men det är ingen som kör.
när jag är ute och cyklar, åker buss eller spårvagn eller bara gör något tråkigt som inte kräver öron, då brukar jag som oftast lyssna på musik. på minnet ligger det lite gott o blandat. lite hårdrock, lite rock, lite poprock och en del lite konstiga underground band som man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är för typ av musik eller vad det ens är för typer som spelar. sen har jag en konstig mapp som innehåller allt imellan himmel och jord. vi kan väl kalla den för min soulbind blandning för nästan alla låtarna där i har någon anknytning till något i det förflutna som satt sin prägel i mitt liv som en bra tid. detta är väldigt intressant för jag är inte ensam om det alla har det, en del vet nog inte ens om det men jag har tagit till vara på alla låtar som är väldigt speciella för mig. oftast handlar det om att en av dessa låtarna spelades flitigt på radion under just en speciell era. en annan anledning kan vara att jag lyssnade mycket på en eller flera låtar under en tidsperiod som senare kom att betyda mycket för mig. så när jag hör en eller flera av dessa låtar så får jag alltid en speciell känsla av hur det var back then. sen finns det låtar som inte alls betyder särskilt mycket för en men som ändå får en att tänka tillbaka på den tiden när man hörde den. ta bailando t.ex. den gamla värdelösa slagdängan som spelades frenetiskt under sommaren 1997. den låten är ganska kass. men när jag hör den så riktas mina tankar automatiskt tillbaka till sommaren 1997 och speciellt dana cup. det var en grym sommar för min del. vi gick ända till final i dana cup och vann och på kvällarna under cupen spelades Bailando på discodansgolvet där man stod blott 14 år gamal och jivade med tyskar, brassar, portugiser, galna ryssar, sliskiga italienare och massor av danskar och svenskar. Bailando med Paradisio, Ecuador med Sash och Samba De Janeiro med Carillio. där har vi alla tre låtar som får mig att tänka tillbaka på sommaren 1997... och ingen av dom är speciellt bra. så jag har massor av otippade låtar i min Soulbind mapp. ingen är särskilt bra men dom betyder så mycket för mig att jag älskar dom allihop. o nej. jag har ingen av ovanstående tre låtar på telefonen. ett par andra låtar som får mig att falla ner i nostalgi gropen är t.ex. the botten is nådd med timbaktu, jag lyssnar aldrig på rap men den låten är helig för mig. Vlado Georgiev med Zena bez Imena är en annan sång. det är serbiska och betyder kvinna utan namn. den låter ungefär som något som Eros Ramazzotti skulle kunna göra. det är en riktig balad och inte särskilt likt mig att lyssna på men... den är givetvis helig för mig ändå. Wayne Wade's klassiker Lady är en annan, Bob Marley med Satisfy my soul och hela Kents platta Du och jag Döden är ett par andra. Listan kan göras lång, väldigt lång. Detta kommer jag bära med mig igenom hela mitt liv. Alla gör det. På min farbrors frus begravning förra året spelades A Moonlight Serenade med Glenn Miller från 1939. En låt som särkeligen fick dom som var med på den tiden att tänka tillbaka på deras gyllene år och assosiera, speciellt, till min farbrors fru. En annan myt är att Winds of Change med Skorpion alltid spelas när någon ur ett MC-gäng har kilat vidare efter en brutal krock med sin hoj och ska begravas. jag tänkte att jag ska ha "number of the beast" med maiden på min begravning. ha! nåja, det lär väl inte bli någonting med det så jag paxxar Evenstar med Isabel Bayrakdarian istället! piiiis aoowt!
vilket underbart liv man skulle ha då
~11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar