Japp. Du läste rätt. jag o en annan snubbe på jobbet ska läsa italienska i sex veckor. en gång i veckan. hade tänkt o plugga vidare nästa år om det nu blir nått med det. så här just nu helt spontant känns det som en så där bra plan men man ska inte lyssna på sina "spontana" känslor när det kommer till något så avgörande som en utbildning. hur som helst så ska jag inte vara kock resten av mitt liv i allafall.
jag skrev ju om hur korpen har dragit igång igen i mitt förra inlägg och jag kan nu avslöja att det inte alls var pastejslickarna från Berzeliegatan som vi mötte utan det var Boozehounds. nu till sågningen av detta fantasilösa gäng. hur i helve... kan man döpa ett lag till sprithundarna? ännu värre e att dom har verkligen satsat på det också genom att köpa ett par torftiga dräckter i vitt, gult, vitt, (uppifrån och ner) tryckt dit "Boozehounds" på bröstet och om du inte gått o spytt galla ännu av smaklöshet så har dom tryckt olika ölsorter på ryggen så någon stackare får springa runt o heta staropramen, en annan falcon, den tredje budweiser o.s.v. visst någon eller några jobbar i branchen men, ursäkta, varför i helve... vill man heta Heineken för i så fall? jag jobbar i kök o varje gång jag hör, ser eller typ råkar tänka ordet bearnaise nu för tiden så mår jag lite halvkass inombords för de så förbannat osmakligt. men de e inte värre än tiden då jag jobbade som diskplockare och fick springa runt o plocka glas. odören ifrån alla dessa glas i kombination med askkoppar gjorde att man nästan svor på att man aldrig skulle dricka öl någonsin igen. jag kan tänka mig att ifall man jobbar som bartender får bemöta detta ett par gånger om dagen, ett antal gånger i veckan var enda eviga månad året om. jag menar att min historia om bearnaise inte kan mäta sig med min andra historia om diskplockeriet i äckelhet och därför borde det vara ännu mer naturligt att inte vilja springa runt i nån sleten tröjja med Pripps Blå ingraverat på ryggen, plus att man dessutom spelar med bl.a. sin anfallskollega Zlatopramen och San Miguel i som står i mål. näpp. deras beiga tema på sitt fattiga lag imponerar inte ett dugg, snarare tvärtom.
matchen var ganska spännande. väldigt frustrerande att stå och titta på. man ser hur folk är jättesega och inte orkar o då tänker man hur man själv skulle flugit fram över planen och säkert spikat in minst två mål. fast. ögat är lättlurat. men det känns som det efter som man själv är full med energi eftersom man inte har ödslat någon energi över huvudtaget. möjligtsvis att lite energi gått åt gormandet på spelare, domarn, bollen och andra saker. men det är inte ens en bråkdel av all energi som man har i kroppen. matchen slutade noll noll. matchens hjälte, Magnus Berggren. premiär i backlinjen efter att ha blivit dittvingad p.g.a dispyter över vem som ska spela back. som vanligt ställer mangan upp och tar klivet ner från sin yttermittfältsposition vilket var väldigt uppskattat! de var ganska jämt i första halvlek. i andra tog pzbk över matchen totalt i ett par minuter sedan jämnade det ut sig och folk började bli trötta. vi ska vara glada att vi kom undan med noll noll.
Orre störtdök i straffområdet likt en kamikazepilot. Resultatet ser ni ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar