Rutin

Sen en tid tillbaka har jag spelat fotboll på måndagar. Det har nu blivit rutin och än lite mer mödosamt i och med att försäsongen med mitt klubblag har börjat. D.v.s jag spelar fotboll i fyra timmar varje måndag. Förut var det två. Det är det värt. Men det som jag uppskattar mest med denna nya trend som jag glatt har antagit i mitt liv är hemkomsten ifrån dessa fyra långa timmar fotboll. Då lagas det oftast ett stort skrovmål mat som så när passerar enkilos strecket som sedan äts upp i godan ro till Veckans Konsert på SVT som sänds varje måndag strax efter elva. Och det är detta som är det ultimata med min nya rutin på måndagar. Känslan av hur ett sinne blir kompletterat av ett annat. Känslan av att vara helt utmattad och hungrig, känslan av mättnaden som sedan tar bort det dåliga ur utmattningen och försätter en i någon slags matkoma som i sin tur uppstår i samband med att den där tröttheten gör sig påmind och sömnigheten tar vid. Och allt detta kompletteras sedan av ett annat sinne, hörseln. Tonerna ifrån en skicklig klassisk pianist som slår knut på fingrarna i något avancerat stycke ifrån Chopin eller Strauss eller kanske något som pianisten själv hittat på. Maximal avkoppling och man blir helt plakat. Livets värdighet blir markant mycket högre på måndagkvällar bara för så lite som fyra timmar fotboll och att få stilla sin hunger. Intresse och behov i kombination.

Och när man några timmar senare vaknar upp igen ifrån sin koma med dregel på soffkudden får man som oftast även utföra en gammal favoritsysselsättning som vi män har. Vissa sitter där i timmar andra är lite mer anonyma av sig och snittar kanske bara en kvart, tio minuter. Jag vet inte vad jag snittar men det brukar inte bli allt för långvarigt på dessa tidiga Tisdagmånar. Ett repotage i offside sen får det räcka. Sen somnar jag sött och drömmer om hur nästa måndag kommer bli. Som om jag inte redan vet.














~11

Transference

Spoons nya platta är.. typ.. den bästa dom gjort. Eller? Jag har väldigt svårt för att bestämma mig. Den är bättre än förra plattan, så långt är jag och alla andra här överens om. Men sen då? Gimme Fiction är väldigt, väldigt bra. Kill the moonlight är också en riktig höjdarplatta. Beslutsångesten har nästan nått sin kulmen. Men det är en härlig sorts ångest som man mer än gärna tar emot med öppna armar. Du kan själv försöka föreställa dig hur det är att börja lyssna på en ny platta med ett av dina favoritband och när du sen lyssnat klart går det upp för dig att det här var en av dom grymmaste plattorna du hört sen dom släppte sin senaste platta. Så är det med Spoon. Dom släpper platta efter platta och du blir aldrig besviken. Det är helt sjukt och vi älskar det. Så är det att gilla Spoon. Den älskvärda kvantiteten är överflödig! Det finns bara ett problem med Spoon, som med alla andra småband som överpresterar hela tiden, dom kommer aldrig hit och spelar för oss. Spoon var senast på andra sidan om Atlanten för tre år sedan, på Wayoutwest's födelseår. Sen dess har dom hållt sig på fel sida av sjön i sitt eget hemland och gjort åtaliga turnéer på hemmaplan. Tråkigt ja. I samband med att den nya plattan Transference släpps har man i alla fall beslutat sig för att spela ett par spelningar här i Europa. Snåla sex spelningar i fyra olika länder. Skottland, England, Holland och Tyskland, varav två i England och två i Tyskland. Att man väljer att spela i Berlin kan jag förstå men att man väljer att spela i Köln och inte i Köpenhamn är bortom mitt intellekt. Kul för alla som bor inom en trettio mils radie ifrån Amsterdam som blir en mittpunkt för tre av spelningarna. Mindre kul för oss som inte gör det.

Contra

Vampire Weekends nya skiva är:

• Dålig

• Väldigt bra

• En dubbel CD

Redan i sommras fick man ett smakprov på en av deras nya låtar när dom spelade på Wayoutwest. Det var grymt. Wampire Veekend är ett riktigt bra band som vi tidigare redan konstaterat här på pzbk.blogspot.com.


Med 2010 kommer mycket nytt och med 2009 har lika mycket annat lämnat strålkastarskenet. T.ex. såga är så 2009. Vem gör det nu för tiden igentligen? Inte jag i alla fall och den som gör det borde nog ta och tänka om för nu är det 2010. Vad är 2010 då? Snö är tydligen 2010 och med den kommer skidåkning. Underskriven har inte varit ute mindre än tre gånger och åkt längdskidor i Skatås i år. Det har aldrig inträffat tidigare.. eller så var det mycket mycket länge sedan. Det är riktigt skönt med en riktig vinter till slut. Man hade nästan börjat vänja sig vid dom nya vintrarna som regeringen klubbade för i början av 2000-talet med vertikalt regn och konstant 2.3 plusgrader. Men så hände något och man ändrade sitt 10 år långa beslut och beslöt istället att flytta Norrland till Götaland, Nordpolen till Norrland och Södra Sverige till norra Spanien. Antagligen är detta ett resultat av klimatmötet i Köpenhamn som hölls förra året mellan November och December. Jag tycker det är trevligt när alla politiker i världen möts på ett och samma ställe och diskuterar med varandra istället för att bara diskutera med de sina egna i sitt eget land. Det är det nya och det är definitivt 2010. Då folk började öppna upp sig för mer än sitt eget land. Då folk började lyssna på alla här på jorden och inte bara sitt eget folk. Folk måste sluta bry sig om gränser och börja dela med sig till varandra i en större utstreckning än vad som redan pågår.

.tvåtusennio

..mer blev det inte eftersom kameran var trasig mer än hälften av tiden under 2009