jag är nog inte ensam om att musik har format mig som människa och präglat min uppväxt med olika minnen och upplevelser. jag med flera tog ut fem stycken plattor på facebook under titeln "5 albums that shaped me" och en av plattorna som jag tog ut är Dire Straits platta Brothers in Arms. en fin gammal platta och det första minnet av musik som jag har.. vad jag kan komma ihåg. det är en riktigt bra platta. den släpptes nån gång på det glada 80-talet, 1985 för att vara exakt, när man var en liten pallt. det var på den tiden när lyssna på musik var en aktivitet och inte som idag när det för det mesta är något man gör i förbifarten. jag minns att farsan brukade lyssna på musik på helgerna. bara aktivt lyssna på musik och inget annat. det brukade ske nån gång efter frukost. då gick han ut i storarummet, slog på en LP-skiva, drog på sig dom stora hörlurarna, satte sig ner i soffan och bara lyssnade. han satt väl inte helt blixtstilla utan höll ibland takten med knäppande fingrar och stampande fötter i golvet precis som vem som helst annars, ni fattar vinken. precis som jag idag har stenhög volym i mina hörlurar när jag lyssnar på musik så hade farsan också det då på den tiden. detta hördes givetvis ut ifrån dom gigantiska hörlurarna vilket gjorde det lätt för någon som var i närheten att höra vad han lyssnade på. detta brukade jag göra. man klängde upp i soffan där och la sig brevid, eller ännu hellre på farsan, för att lyssna. så där låg man och lyssnade på musiken som strömmade ut ifrån hörlurarna och hörde hur mark knopfler sjung "money for nothing and the chicks for free". det var ett och antagligen mitt första minne av musik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar