petit

du ska inte spela gitarr med trasiga fingrar ooooh laaalalala, min nya låt som jag skrivit.. eller skrev på tills jag inte kunde spela mer för mitt trasiga lillfinger höll inte med om att det var kul.. eller nått.. men det var väl lika bra det för en bättre öppning på min låt får man väl leta efter.. nu kan man ju göra följande med denna öppning..

ett. förstör den a la Lars Winnerbäck och sjung ...trasiga fingrar för då kommer dimman in från havet över laaaaand i höstmörkret aaahh tralllalalalala o jag dricker kamomillte.. etc.

två. förstör den a la Björn Rosenström och sjung ..trasiga fingrar för då kan dom fastna i stjärten med klas-egon och latex lennart jaaadååååå weeeeeee din morsa e ful o jag e full....

tre. eller så gör man nått vackert.. vi får väl se hur det går med det..


min arma fot har helat sig efter en healing kurs som jag gjorde på en eftermiddag på nätet och jag kan nu därför spela fotboll. och i samband med detat kunde jag då träna. så det gjorde jag. en gång. här är ett urklipp ur den saga jag skrev när jag kom hem... "på den lilla lilla träningen sprang jag med den lilla lilla bollen förbi en liten liten spelare på den lilla lilla övning som den lilla lilla tränaren och alla andra kallar för intensivspel. detta betyder alltså att man tar dom små små målen och ställer dom med inte alls långt avstånd imellan varandra. ett ganska litet avstånd. sen tar man dom små små spelarna som spelar i det lilla lilla laget och delar in dom i små små små lag om fem man. sen spelar dom som bara fan i två jättesmå minuter. och det laget som gjort flest mål med sina små fötter eller vad det nu kan vara står kvar. hur som helst så sprang jag förbi en liten liten spelare med bollen och slog ett litet litet inlägg och i samma ögonblick som det lilla lilla tillslaget får jag en liten liten knuff och trillar omkull lite. "fan va ont det gör i lillfingret" tänkte jag lite grann efter det. och då hade jag alltså landat lite grann på lillfingret och stukat det lite." ....så förut kunde jag inte spela boll men gitarr. nu däremot, kan jag spela boll, men inte gitarr! \o/

jag är jeteglad! det gör inte så jättemycket.. hade jag hamnat i samma situation igen och kunnat välja hade jag valt att stuka lillfingret igen för det är roligare.. o ett litet litet lillfinger läks på en-två veckor ändå.. jag lyckades spela gitarr idag som sagt.. även om det gjorde lite lite ont ibland och det har bara gått sex dagar sen jag stukade det lilla lillfingret




idag.. eller ikväll.. kanske.. ja skit i samma det är ju jämt mörkt nu för tiden nästan.. cyklade jag en sväng in skogen runtom skatås för jag hade inte vart ute på hela dagen. en härlig frisk fläkt ifrån natur var precis vad jag ville ha och så blev det. plockade på mig två morötter för sällskapets skull och började trampa. mot sherwoodskogen! så.. jag kom cyklandes ned för backen, ifrån den asfalterade vägen, mot skatås fotbollsplaner som ligger intill ett stort gräsfält där lättroade människor brukar springa runt, spela ultimate freesbee eller göra något annat tråkigt. så jag tog in på vägen som leder till planen. jag ser ingenting för det är mörkt och ljuset ifrån månen fanns inte. jag märkte efter en stund att det inte knasstrade om mina däck som det ska göra när man cyklar på en grusplan. det var istället ett dovt ljud med lite plaskande inslag. jag stannade för att undersöka saken lite närmare och det visade sig att dom har lagt konstgräs på båda planer. jag och polare som så sent i sommras diskuterade varför man i helskotta lägger en grusplan mitt i skogen där det borde vara som mest naturligast att lägga gräs. vi kom båda fram till att vår skäggiga, helylletröja och oversized glasögon regeringen med kommunistisk prägel ifrån 60-70 talet låg bakom allt. ska man bocka o tacka för att man blev uppväxt och uppfostrad den hårda vägen när det gäller bollspeleri eller ska man vara tvär och sne för att ni kunde förhindrat miljontals uppslagna knän o armbågar om ni bara hade spenderat lite till som en anti kommunist? jag är beredd att inte slå ett slag för det sista uttalandet då jag minns hur underbart och skönt det var att ibland då och då få spela eller träna på gräs. sen kan man ju alltid undra, hade zlatan vart världens bäste anfallare om det inte hade funnits grusplaner?