med döden utanför ytterdörren

jag skulle vilja tacka gud för ett par saker innan jag börjar.

tack gud för att du skapat fernando torres
tack gud för att du skapat steven gerrard
tack gud för att du gav babel godmode
tack gud för att du sparat mig lidande
tack gud för att du vigt oss evig framgång i europa
tack gud för att vi spelade så bra ikväll!
fänk jo värry match!!!!
...amen.

mitt hjärta, mitt hjärta, mitt arma hjärta. hjärtinfarkten var inte långt borta ikväll. likaså nervsammanbrottet. det blir för mycket för mina nerver. de kan inte vara hälsosamt att titta på matcher som utspelade sig på det viset som kvällens match gjorde. man sitter och vrider sig i nervositet och är inte långt ifrån ett sammanbrott i nittio minuter om man inkluderar övertiden. pulsen är uppe i varv och hjärtat pumpar på som aldrig för. ibland sitter man inte ens o då e nog inte döden långt ifrån ytterdörren. man står upp och vet inte vart man ska ta vägen. ska man gå ut eller ska man stanna kvar. man travar fram och tillbaka o slänger snabba blickar på tvn, stryker handen över ansiktet, sätter sig ner igen, kollar upp i taket, kollar in i väggen, reser på sig igen, lägger båda händerna på huvudet, sätter sig på huk och håller för munnen och andas in långa andetag och andas ut, sätter sig igen och börjar hetsäta chips och skakar frenetiskt med höger benet upp och ner som en symaskinsnål. man e så nervös att man vet varken ut eller in, sitta, stå, tugga, inte tugga, blunda, titta, ha händerna på benen, ha armarna i kors. allting blir jättehispigt och så tar steven gerrard ansatts och man sätter sig ner och bara väntar på att det fruktansvärda ögonblicket ska vara över. domarn blåser i pipan, steven gerrard springer fram. knappt en sekund senare flyger man upp i taket och skriker av glädje! "fan va gött!!!" o man ser ljuset i tunnel. den värsta mardrömmen kom och försvann så fort! på mindre en två minuter han jag redan börja tänka på vilken lång promenad man skulle gå efter matchen och lyssna på Gerry and the Pacemakers på repeat o sörja. hur man skulle tänka på alla om och men och hur det skulle gått om Steven Gerrard hade träffat bollen ordentligt istället för att få en felträff till Wallcotts fördel som orsakade kontringen och 2-2 målet. alla passningar som skulle passats tidigare i djupet till Fernando Torres ifrån mitten och Hyypias misstag att inte ta ett gult kort och en frispark till Arsenal utanför straffområdet när Wallcott kom rusandes. Men samtidigt som bollen rasslade till i nätet strax under vänsterkrysset bakom Almunia, samtidigt flög alla dessa tankar ut ur mitt huvud och ut igenom fönstret som porslin på ett grekiskt nyår och träffade döden i huvudet så han fick hjärnskakning o föll ihop utan för ytterdörren. så istället för att lyssna på You never walk alone med Gerry and the Pacemakers blev det House of fire med Johnny Cash och Singing in the Rain med okänd.. givetvis blev det Gerry and the Pacemakers ändå, fast lite senare bara. nu är jag garanterat lycklig i minst två veckor till sen möter vi The foul beast from hell, De vidriga, De sviniga, Dom äckligaste, Satansdyrkarna och Barnamödarna chelsea fc. åh gud vad jag verkligen hatar dom av hela mitt hjärta. jag avskyr dom så mycket att alla titlar jag precis gav dom har stora bokstäver o chelsea fc har små. gud vet ju att chelsea är satans verk som pressar spädbarn till att röka cigaretter och par till att ha analsex, han borde skicka oss till final. så har han ju faktiskt också gjort dom senaste två semifinalerna som Liverpool spelat i champions league. vi mötte dom både 2005 och 2007 så det borde inte vara några problem. vi har ju the old man med oss om man ska vara skrockfull. nu kanske det inte är så. så om jag fick välja mellan att kapa benet vid knäskålen och vinna mot chelsea eller bara förlora mot chelsea i semifinalen, ja då hade jag fan offrat benet. visst jag kan inte gå och inte spela fotboll eller så men jag kan fortfarande lira gura utan ett ben! jag förlorar ett av min två största intressen i mitt liv men har fortfarande ett kvar! man skulle kunna jämföra det med att vara antingen blind eller döv. jag vet i fasen om jag hade offrat nått av dom två dock! ...eller ja. döv kommer jag ändå att bli så. jaja i alla fall. cut bone, go final, worth it!

med hjärtat i halsgropen

~11