överlägsen

svetten rinner ner över mitt ansikte. pulsen ligger högt, då ljuder slutsignalen. 90 minuter kött är slut och segern är vår.

jag stapplar av bussen ut i vädret som bara tycks finnas här. en sträcka som brukar ta mig tre minuter att gå tar mig tio. halkar ner över lervällingen som ska föreställa gräs, stannar till o tar mig för låret. smärtan e stor. tar jag av trycket blir det genast mycket lättare men skadan kommer läka saktare. jag låter det sitta kvar. står o grinar och grimagerar ett par sekunder. känner av min spruckna läpp igen som jag fick av armbågen en timme tidigare. M med Kent ljuder i mina öron och när den slutar och Nålens Öga börjar öppnar jag porten. trappan blir till en mardröm. tar mig upp med hjälp av trappräcken och mina armar. skiter i att kolla posten. slänger in min pasta i mikron. på med mjukbrallor och slapp t-shirt. sitter framför datorn och beundrar min halva stortånagel en stund. hör inte att mikron piper då jag är dödssjuk mot att stänga av en låt mitt i låten. Lilla Ego tar slut och jag hör ett dovt pipande ljud. drar ur hörlurarna ur mina öron, ja just de, pasta. stel och smidig som ett kassaskåp trots tjugo minuters stretching försöker jag ta mig till köket. 90 minuter blod, svett och tårar sätter trots allt sina spår även om man stretchar. är jättetrött och har ordentligt ont men är glad ändå. mätt efter pastan känner jag mig väldigt tillfredställd. tar en kopp tre timmar gammalt kaffe och slösurfar, spelar goodnight wendy på gitarren och somnar kort därefter.

Dags för Kent på söndag! Kommer blir totalt bäst antagligen!