The End

okejjj.. focus. focus. andas. andas. min abstinens över att spela fotboll är nu inne i motsvarigheten till fjärde gradens brännskada. det börjar gå för långt. femte graden är det värsta man kan ha juh! jag sitter verkligen med mina fotbollsskor på mig också i detta nu äs aj äm writing diss. kunde inte låta bli. ibland är det synd att fotboll är en lagsport. om det inte hade vart det så hade jag ju inte haft nån fotbolls abstinens antagligen utan vart ute och lirat. nu är det inte så. jag hade nog, o andra sidan, inte gillat att spela fotboll lika mycket om det inte vart för att det är just en lagsport. att stå på plan sekunderna innan domaren tar pipan till munnen och blåser av för matchstart är bland det bästa som finns i mitt liv. sååå... abstinensen hade igår spridit sig så pass långt att jag igår snörade på mig löpardojjorna och avverkade ett varv runt härlanda tjärn för att sedan rusha upp för en brant backe fem gånger. jag är jättebäst på att springa tills jag mår dåligt. trodde jag skulle gå åt efter tredje rushen men va fan! skit i det! vi kör två gånger till! sen snurrade det på ganska bra i huvudet, mådde illa och var ganska törstig. asså, grejjen e väl den att det är inte alls särskilt olikt våra försäsongsträningar. kroppen är bara inte van vid det. har haft samma känsla när jag gjort detta tidigare. jag blev iaf, som tänkt, ganska trött och den värsta abstinensen efter att lira boll försvann! folk borde nog gå ut o springa mer i allmänhet. kanske inte upp för branta backar tills dom spyr men jogga runt i skogen. det är en riktigt skön känsla efteråt speciellt nu på höstkanten med den friska, kalla luften. dessutom finns det inget som är så hälsosamt för kroppen som regelbund motion. testa själv din lata jävel som sitter o läser det här!

precis som alla andra år var det final på liseberg för inte så länge sen. i söndags (14/10) rättare sagt. vid kvart över åtta bröt kriget ut i luftrummet ovanför liseberg. fyrverkerier för säkert fyra årslöner exploderade i olika mönster, former, färger och kulörer. kort efter det började uppvärmningen på järnvägen. dom flesta som jobbat på tyrolen och järnvägen i sommar var där förutom vissa enstaka. sen sitter man där o babblar om det ena o de andra och fyller på med alkohol i blodomloppet, gratis ifrån baren förstås, och sen går man och äter på nån restaurang, i vårat fall applåd som ligger vägg i vägg med huvudrestaurangen och efter det är det all in i Lisebergshallen. jag hade då tänkt ta det lite lungt denna kvällen eftersom det alltid brukar bli riktigt illa dagen efter. första året var totalt galet, andra året lika så. men tror du det blev nått av det? klart det gick åt helskotta med den planen. för så e de alltid. det är bara naivt och tro att man kan ta de lungt på en lisebergsfinal. för det blir en kedjereaktion av alltihop. folk dyngar o dyngar o de sprider sig likt en löpeld ut över alla andra som är där. såå.. jag gav upp den tanken när vi skulle ta oss ifrån liseberg ut på stan. då hade jag druckit fem öl och när vi skulle gå hade vi sju öl på tre pers kvar att dricka upp. klockan var nog inte ens tolv. led by the bottle hamnade vi till slut på babar. dumpade våra öl utanför och gick in. stapplade fram till baren ganska berusad efter vi kommit fram och skulle köpa öl åt dom andra. beställde tre, fick sex. vänta lite nu, hold your horses! stop!!! tänka lite, resultat av att tänka: babar har happy hour fram till tre varje söndag och inte till elva som alla andra dagar. ojdå. ja just det. jaja. tar mina sex öl o ställer dom på ett centralt och bra bord. bara att plocka! eller snarare hjälp mig ifrån att decka innan vi ens kommit hit. sooo. min öl försvann så småning om och min tidsuppfattning med den. men det var iaf dags o dra vidare till hovmästarens lya för efterfest och för att verkligen garantera att alla som följde med dit skulle få allt annat än en bra dag dagen efter. sagt o gjort. ronny som vi var hos e ganska bra på o dricka. bättre än dom flesta. det fick man erfara för två år sedan när vi gjorde samma sak. temat när vi snubblade in i hans dåvarande lya var som han själv sa "nu super vi oss riktigt jävla fulla!". denna gången var inget undantag. fick tag i en öl men det var inte tillräckligt tyckte någon så framför mig hamnade efter inte allt för lång tid två groggar och två glas vin. satt och började dra parraleller med världens sju underverk och andra mirakel som sker lite titt som tätt och jämnföra sannolikheten att ett skulle ske ikväll. inte en chans i världen att jag skulle få i mig allt det där. nä, de räckte med den enda ölen som jag drack. Det var en ganska trevlig efterfest ändå. Hamnade i en soff med Alex till slut. Japp, jag gick in i fällan. Sitt aldrig i soffan på efterfesten om du ska hålla dig vaken! Efter något som kändes som ca två timmar men kanske var nått helt annat så slutade vi prata och deckandet var ett faktum. Men jag fick inte sova så länge trots allt. Jag blev missuppfattad som madrass och fick erfara detta där efter av att en jättefull Evelyn går fram till soffkanten och faller ner över mig likt en stor trästam som precis är på väg att bli fäld. Lite nertryckt och mosad lyckades jag faktiskt somna om.. en liten stund. Sen var det dags o dra.. Snurrade runt lite i grann i lägenheten men lyckades till slut hitta ut till taxin som jag delade med Cajsa. Kom överrens om att jag skulle ta den här notan efter som hon hade betalat förra taxin till efterfesten. Jag hade inga kontater bara kortet så det skulle väl funka alldeles utmärkt. Men nej nej. Nu ska vi börja trassla. Släppte av Cajsa och åkte vidare. Hade ett elektron kort och det gick inte o betala med så klart. Jaja, men då stannar vi bara här och tar ut pengar sa jag o peka på banken som ligger vid munkebäcks korsning. går ur taxin till bankomaten och ska ta ut pengar. men det går inte. "det här kortet fungerar inte i denna bankomat". klockan är nu närmare halv sju. åker till munkebäckstorget. nix! åker till statoil. funkar inte. fungerar ingenstans! orka hålla på med en taxi efter en minst sagt hård natt vid sju tiden på morgonen! så. de var bara o lägga telefonen i pant, ge namn o hem nummer eller alternativt åka till polisstationen. polisstationen lät ungefär lika lockande som att äta mat direkt ifrån golvbrunnen efter en hel dag på jobbet. såå den lille telefonen blev lidande. ringde taxin senare på dagen och fick till slut tillbaka telefonen. jäkla skitkort! värsta taxi resan jag nånsin gjort. två hundra kronor som det skulle blivit förvandlades till tre hundra efter att vi åkt runt o letat efter pengar. jättekul. kände för o försvinna upp i rök just exakt då när jag klev ur taxin o typ vakna upp en annan kropp nånstans långt åt helvete. såå... detta årets final skiljde sig inte särskilt mycket ifrån dom andra som sagt. allt fanns med som brukar finnas med. jätte packad, kaos och bakfylla utan gränser men även väldigt trevligt och roligt. vi får väl se om det blir nått nästa år. au revoir!

Final 2006