tanke2

dammit! blogknappen har fått fnatt. mina blogginlägg bara öser ner som de regnet som inte regnar ner utanför mitt fönster för det är bara lite mulet och inte alls jättemulet och timman är sen. idag har jag tänkt. och efter denna dag, som snart är slut teoritiskt sett, och som av resultatet av mina tankar har jag kommit fram till det ena följt av det andra. "det gör ont men går ändå" är en bra sammanfattning hur jag har kännt mig idag. alla kommer väl ihåg Nordmans enastående hit ifrån mitten av nittiotalet (fet sarkasmvarning). jag rullade ur sängen i morse kan jag avslöja. de var näst intill omöjligt att gå men det gick som sagt ändå. träningsverken visade ingen nåd. jag kravlade ifrån sängen bort till stolen (skrev föregående blogginlägg vid denna tiden) vid skrivbordet och fick tag i tigerbalsam. en kur på vaderna och jag kunde med nöd och näppe ta mig till köket. märkte efter halva vägen till köket att låren skulle behöva en genomkörare också. men tanken på att vända om och gå en extra sväng för att hämta tigerbalsamet igen lät inte särskilt lockande i mina öron där jag svor för mig själv i hallen över att jag borde fattat detta när jag satt och kurera mig minuterna tidigare. snubbla in i köket och la vantarna på en skål med fil och müsli. alla steg väl planerade för att gå så lite som möjligt. satte mig framför teven och åt upp min fil och müsli och tuppade sedan av framför engelsk div 1 fotboll. dödsstöten kom lite senare när jag vaknar av att telefonen ringer. "nejjj!!! fan! åååh! orka!" övervägde att inte svara. kom fram till att det inte var värt. övervägde att kräla ut i köket och svara. kom fram till att personen på andra sidan telefonjacket nog redan lagt på när jag i så fall kravlat mig fram till telefonen för att svara. "jajaja!" så jag gick igen. deckade åter igen i soffan framför teven efter telefonsamtalet. vaknade till o då ringer mobilen. i sovrummet. den här gången testade jag att hoppa fram lite lätt. dålig idé. dagens prestation var nog ändå att ta mig ut och ner för alla trappor! ifall ni har sett Mr. Bean när han är på hotell och ska gå och äta och hamnar bakom en pensionär i trapphuset ner till matsalen så vet ni vad jag talar om. och jag är då inte mr. bean i denna situationen! nu så här tolv timmar senare efter att jag vaknat känns det inte så illa längre. nä. värst var nog för två år sedan. då skulle jag jobba dagen efter! det var inte kul. förra året stretchade jag ut lite grann faktiskt. i år hade jag sådana kraftiga blåsor under fötterna att jag inte kunde stretcha vaderna och där av struntade jag i alla andra ben muskler. hur som helst så va de värt varenda steg jag tog på varvet igår! dessutom har dom en sjukt värd fika efter att man gått i mål! Kexchoklad, Banan, Vatten, Enervit, Kaffe(!) och till o med massage om man ville ha det. kom överrens med mig själv att jag inte är för gammal för massage.

slutligen. jag hade faktiskt jättekul igår fastän jag bara drack fyra öl. är det min kropp som utvecklat en ny teknink, var det sällskapet, alla människor eller var allting bara magi? själ, kropp, hjärna, väntar svar från er snarast!

tanke 2.. dagens tveksamma sanning, "Love is just a trick played on your mind by your brain" ..kämpa emot?