Abnormt

Vad händer när något solitt avviker ifrån det normala och bristerna till följd hamnar i rampljuset? Det där som alltid har funnits där och som i stadig takt bildat en uppfattning i ditt inre om att det alltid kommer att finnas där, allt eftersom tiden har gått. Det kan t.ex. vara en gammal byggnad som stått där på gatan där du bor men som en vacker morgon blivit raserad och jämnad med marken för att göra plats åt någoting helt annat. Eller kanske är det den där trevliga gamla expediten på livsmedelsaffären som du alltid har handlat hos i många år som till slut har lyckats kasta in handduken för evigt och gått i pension. Vad det än är så har det skapat en trygghetskänsla i dig att det alltid kommer finnas där och att det alltid kommer vara så. När det då till slut rycks bort, raseras eller kanske pensioneras, det är då som det uppstår ett visst tomrum och en gnutta oro börjar spridas inom dig. Rädslan över att behöva ta det där lilla steget mot något nytt och lämna det gamla bakom sig. Att riva det gamla fundamentet och börja bygga upp ett nytt. Det är mer än vanligt att detta uppfattas som något av en ansträngande situation och kanske till och med en aningens bekymmersamt trots att du som oftast inte ens behöver lyfta ett finger. Samtidigt lurar en viss nyfikenhet i bakhuvudet på dig som gör det hela lite mer spännande och som i sin tur gör det hela lite mer överkomligt än var det var alldeles nyss. Du går förbi där på gatan och sneglar bort mot byggarbetarna som håller på och bygger upp något nytt där det gamla huset stod. Tankarna cirkulerar febrilt i huvudet om vad som komma skall. Ska det bli en ny frisersalong på bottenplan eller blir det något helt annat? Och du vågar inte riktigt hälsa så där käckt och trevligt mot den nya expediten i livsmedelsaffären som du gjorde mot den gamla expediten när hon eller han jobbade där. Du vet ju ingenting om hon eller han. Bara att hon eller han är minst trettio år yngre och så börjar allting om igen. Tillbaks till där du var för trettio år sedan när du flyttade hit. Tiden går och det nya huset blir klart. Det ser ju faktiskt mycket fräshare ut än det gamla och den där nya expediten verkar ju faktiskt vara ganska trevlig trots allt, mycket trevligare än vad du vågat hoppas på. Så visst gör det inte så mycket att dom rev det gamla huset och att den gamla expediten gick i pension till slut ändå eller hur?