Scarface

Jag vet inte om jag kommer få tillbaka det jag hade innan jag blev nerstänkt med olivolja ifrån stekpannan i Torsdags. Det jäktar mig väldigt mycket. På akuten sa dom att det troligen inte kommer bli några ärr men jag tvivlar väldigt mycket på deras ord när jag ser mig själv i spegeln. Av erfarenhet från andra gånger då jag brännt mig så säger det mig att det mycket väl kan komma att bli ärr av dessa brännskador som jag nu har i ansiktet. Visst, jag hade bara första gradens brännskador förutom på läppen där jag hade andra gradens, det var det dom sa när jag kom in, sen markera dom mig som prioritet grön. Röd e värst. På min högra underarm har jag en hel del ärr ifrån heta bläck, kastruller och liknande. Då var det visserligen upphättad metall som jag brände mig på. I detta fallet var det olivolja. Bara tiden kan besvara mina frågor. Den som lever får se.

~ 11

Final

Så kom den. Den dagen som alla väntat på sen i April. Dagen D för Liseberg a.k.a Finalen. Et var wunderbar. Alla som jobbat på Liseberg under säsongen och tillräckligt länge får delta i spektaklet. Så här går det till när man jobbar på Tyrolen på Liseberg en finaldag: Man stänger som vanligt, sen går man ut på terrassen och dricker gratis öl med Järnvägen, Hamnkrogen och lite annat löst folk och naturligtsvis vi som jobbat på Tyrolen. Sen går man till Applåd och äter mat med Järnvägen, Hamnkrogen och lite annat löst folk och naturligtvis vi som jobbat på Tyrolen. Sen när man ätit klart och druckit en del kaffe och lite annat smått o gott går man ifrån Applåd in till Lisebergshallen med Järnvägen, Hamnkrogen och lite annat löst folk och naturligtvis vi som jobbat på Tyrolen plus (!) att resten av dom som jobbat på Liseberg under säsongen och tillräckligt länge också är där.

Så här såg det ut i Lisebergshallen i Söndagskväll vid elvatiden ungefär.

Sen efter att man vart inne i Lisebergshallen och druckit lite grann och pratat med alla som man antagligen inte kommer träffa igen eller för ens nästa år, då, då går man vidare och då går man till Madison eller Stena färgan som vi också kallar det. Inne på Madison spenderar man resten av natten sen kommer man hem på morgonkvisten nån gång dagen efter. Så går det alltså till på en Finalfest på Liseberg. Tilläggas bör att man imellan stängning och terrassen på Tyrolen då glor man på fyrverkerierna och räknar antal årslöner som flyger upp i luften och exploderar i olika kulörer i olika mängder. I år kom vi upp i fem. Inte fullt lika många som förra året då det var sju men så har det ju gått lite sämre för Liseberg i år jämnfört med förra året. Det är i allafall alltid lika roligt att vara med på finalfesten på Liseberg. Måste bara jobba tillräckligt med timmar nästa år så man får vara med igen. Det är det absolut värt! Om en och en halv månad ungefär öppnar Liseberg igen för Julsäsongen. Kommer antagligen jobba lite grann. Tur att chefen är en av min bättre vänner! Dessutom med erfarenhet ifrån Julsäsongen från förra året som ess i skjortärmen. Nu så här i efterhand känns det lite tomt. Men det är det ju inte. Det är massor av beställningar imellan Sommarsäsongen och Julsäsongen och då träffar man de flesta igen. Det är lite som en drog att jobba på Liseberg och Tyrolen, man måste bara ha det annars blir man lite galen. Till slut ska jag dra årets gäst som var hos oss på Tyrolen i sommras. Det är nu så att alla gäster är inte dom klyftigaste. Highlights som återvänder varje år är t.ex. "Hur får kockarna in köttet i fodralet på Schnitzeln", överviktiga personer som beställer dagens med cola-light och extra bearnaisesås och folk som frågar när tunnelbanetåget går ifrån Järnvägsrestaurangen. För er underbegåvade och mindre allmänbildade så kan jag avslöja att de inte finns något tunnelbanenät i Göteborg. Vi kör spårvagn som folk. Alora, angående årets gäst på Tyrolen. En kvinna satt på Terrassen och kom inrusandes in i restaurangen tog kontakt med första bästa servis och sa helt upprörd och allvarligt att "Jag vill inte betala någonting av det jag har druckit och ätit här! Jaha, varför inte då? Jo för en av era fiskmåsar har skitit på mig!" och så visade hon blaffan hon fått på axeln. Ja just de jag, ursäkta oss, jag glömmde helt av att vi äger och har ansvar för de fiskmåsar som flyger runt ovanför Tyrolen. Vi ber så hemskt mycket om ursäkt och bjuder naturligtvis på allt vi har serverat dig och dina närmaste plus att vi dessutom bjuder på en resa till Egypten med fyrstjärnigt hotell i sju dar inklusive frukost och middag....... eller inte. Det var ungefär det svaret hon förväntade sig verkade det som och absolut inte att hon skulle bli utskrattad och där av mer upprörd vilket till slut ledde till att vakten kastat ut henne ifrån Tyrolen p.g.a dåligt uppförande o.s.v. Man kan ju då fråga sig hur hon tänkte när hon sa som hon sa och alla vi som diskuterat detta har kommit fram till ett gemensamt svar. Hon måste vara dum i huvudet. En patient som hamnat fel, rymt eller tappat bort sina våradare eller liknande. Hon kanske sa fel? Hon kanske menade att hon ville ha en öl eller något men råkade helt osannolikt säga något annat. Mirakel sker ju varje dag och vem sa att mirakel måste vara något positivt? Jaja, dessa turister. Vi som jobbar inne i köket märker ju aldrig någonting nästan men man får ju alltid höra allt som händer ute i restaurangen för serveringen måste ha någonstans att tala ut om va som händer och då ställer dom sig i luckan och pratar med oss som jobbar i köket. Tyrolen strikes back in a near future! See you then.


...dessutom! Jag tror jag har hamnat i en "ond" cirkel. Min Italienska lärare är nog den hetaste som finns inom den yrket i Sverige. Vi hade brandövning i Måndags och helt otippat är det än riktigt het sötnos som håller i det och inte en standardbengt i femtiårsåldern med snusläpp, fru och barn på fjorton respektive sjutton år och som om det inte vore nog så när jag skulle köpa knappar här om dagen att ha på jobbet, tro fan att det jobbar en riktig pudding i knappaffären som borde vara något av de tantigaste jobben som finns! Va e de som händer!? Dom är överallt och låter mig inte va. Bor visserligen i norden men lite måtta på fina damer per invånare får det väl ändå vara! Jag ska väl inte behöva flytta till Bulgarien, Tyskland, England eller något annat land med mindre än en snygging på var hundratusende invånare? Det hoppas jag inte i allafall. Nå väl. Jag kan rädda mig själv med att tänka på dig istället så försvinner dom alla och hamnar i skuggan, den döda vinkeln, för jag ser bara dig.

Dessa dar

Hösten är här. Ett välkomnande sken på mitt fönster, hellregn forsandes ner i rasande fart. Knalldån ljuda när askgrå sky sitt budskap i åskvigg kalla. Frosten om mornar bita sig fast i ekars mörkna löv. Solen står låg och daggen i gräset om natten blommar. Dags att söka skydd, mundera sig med kofta och jacka. Kölden kommer snart, allting går i rasande fart. Vargavinter väntar, vintersorgen du längtar. Våren finner vi inne, sommar, blott bara i sinne










...dags o plugga italienska om 7 timmar! :S

Coldplay - What if

Jo de va så sant så, vi hamnade på idealstället trägårn i lördags. KUL!!!! Skulle inte tro det. Varför trägårn då? Jo nu va de ju så att jag o mr. godbit inte hade så mycket att välja på förutom o gå o dynga ner oss själva på nått annat ställe men "alla" var faktiskt på trägårn i lördags av någon väldigt konstig anledning. Jag finner det hela väldigt surealistiskt. Man kan jämnföra situationen med antal procents chans att jorden blir träffad av en komet inom dom närmsta sju dagarna eller att olles nylle skulle ställa upp i idol och (!) gå vidare till final. Hur som helst. Från en trevlig början på kvällen i Stage Door och vackert damsällskap till ett testosteronladdat, odregligt, fyllesjukt trägårn med massa nerdar som fått sin lön fem dygn tidigare. Inledningen e ju bara för klassisk för att veta vart man har hamnat. Första man hör e hur någon dyngrak snubbe, vajandes fram och tillbaka, talar om för mr. godbit, med halvstängda ögon, lite smått blinkandes, att denne ska hålla sig väldigt passiv o inte starta upp något som han inte kan avsluta. Han använde inte just denna rad av ord som jag skrev utan sa det mer på ett sätt som en person som har nervstörningar i ansiktet, lite halvdreglandes och använde ord som slå, käften, jävla o kvinnligt könsorgan fast i annan form. Senare visade det sig att samma person gått i min paralellklass i grundskolan. Ett tragiskt exempel på hur folk lever sina liv efter att ha alla förutsättningar i världen men inga som helst ambitioner. Alora, precis som Bilbo hittade härskarringen så va även denna kvällen full of suprises. På övervåningen fanns det nämligen, hör och häpna, en hårdrocksfest! Hurra! Kvällen är räddad. Visserligen hade jag redan fått reda på detta via några lösa kontakter ute på stan så de kom inte som någon överraskning direkt. Detta var naturligtvis ännu en anledning varför vi hamnade på trägårn. Det var RAM som hade efterfest och massor av sköna hårdrockare, inklusive RAM själva hade infunnit sig på trägårn. Tidigare på kvällen hade RAM haft en spelning tillsammans med Wolf och nått annat bonkgäng som hette.. typ.. Power.. Pose?? eller nått? Vilka jag aldrig hört förut. Dom var inte på trägårn och inte Wolf heller. Så, övervåningen på trägårn spenderade jag resten av kvällen med två av mina bättre vänner Antonius och Erikaus. Två gammla romare som lyssnar på tung, öronbedövande, ljuvlig hårdrock. Vi stod där och slängde ur oss diverse floskler, osanna faktum och surplade heiniken på flaska då det stapplade fram en snubbe med ickepassande kläder och hårstil o lyckades forumlera för oss att "jahg lyfsnar påå fsabathån (Sabaton)" o vi som brukar vara ganska vänliga avvisade honom bara men han gav sig inte. "Vilkah lyfsnar ni pvå?", snubben var inte riktigt medveten om var han hamnat. Till slut fatta han att vi inte ville ha nått med honom o göra och begav sig vidare till en inte lika vänligtsinnad hårdrockare som vi. Och så fortskred kvällen. Bråk överallt, utanför entrén stod två polisbilar med blåljusen påslagna och en drös med poliser hade haffat ett antal personer, nån stod och förhörde någon, vakterna runt omkring på stället var lika puckade som vanligt och givetvis lika otrevliga som vanligt, nån försökte sno min mobil genom att helt enkelt stoppa ner handen i min ficka mitt i vimmlet där jag gick påväg mot toaletten och folk var bara odregliga. Whitetrash och invandrargäng combined. Fick höra historier om att "jag känner den o den o om nån gör nått så känner jag den o den" o bla bla bla bla. Blev bara så trött där jag gick på vägen till toalletten. Allt man såg och det lilla man hörde igenom den dunkande musiken som lika gärna kunde vart NRJs radiosändning än en DJ-mix. Aldrig mer trägårn på en lönehelg asså. Om de inte är en hårdrocksefterfest med härliga hårdrockare som Antonov och Erikanov, dom gammla Ryska "Kåråtsia Metalla" diggarna. Dags att ta Brescia till Serie A på FIFA07! Ha det bäst alla trevliga som läst detta inlägg! Tack för visat intresse!

~No. 11